Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AV INFINITIVMÄRKET ATT’ I NUSVENSKAN 1 f> 1
II. Infinitiv utan ’att’.
a. I förbindelse med verb.
1. § 24. Såsom bestämning (obj.) till hjälpverberna böra, fa.
kunna, låta, lär, wiå, månde l, måste, skola2, tör, vilja.
Anm. Nästan omöjligt torde all vara även efter en del
andra, hjälpverber närstående verber, särskilt tøVas. Se
vidare § 32 S.
Ex. finnas på varje sida i varje bok. 11 är blott ett
par: jag hade bort kunna ställa det så, att L 15. ’han
trodde, att de skulle vilja låta rödfärga där’ L 22. ’Han lär
tala arabiska’s. ’stjärnorna brinna så nära, att plockas de
kunde från fästets rund’ Hdm n 64.
§ 25. Und. I det sista ex. är naturligtvis att
konjunktion. En gång har jag dock funnit infinitivmärke framför
inf.% styrd av modalt hjälpverb, vilket måste anses för "bock"
i nusvenskan4: ’Att riva ner den gamla [kyrkan] har folket
inte velat’. (Dir. A. Assar i St.T. 343 B; samma artikel
företer även andra (lindrigt sagt) ovanliga konstruktioner).
Det är väl ordställningen, som vållat felet; jfr § 37.
Författare, som skriva riktig svenska, tyckas undvika att även
i det fallet, att inf. står utbruten framför sin sats och an-
1 Den gamla presensformeii kvar i ’månn trof Fg 15 (vanligen
skrivet ’måntro’).
2 Jfr komma att.
3 Jfr ’Han lär (att) tala arabiska’ — ’Han lär sig (att) tala
4 I äldre språk var att möjligt, ex. ’Hure skall iagli till edlier
att komma?’ Harald Oluffsons visbok, XM 30,31 etc. ’Til ting ock
stämpna wil iagh at gå’ Forsius, NM 78, 24 (likn. Börk, ’ Darius* v.
21). ’Han gifwer Gudhi ^ alt annat uthaii thet, han böör honom at
gifwa’ Lemwig (dansk), NM 140, 10 ff. (Jfr Vyrdning, som alla
Christna vndersåter ("dativobj."] bör [= ’tillkommer’] at haffua till
sin Konung’ Swart 108, där verbet har en äldre betydelse och inf.
är subj.; se § 8 not 2.) ’Nå wäl, så lät oss då att frästa, hur står till’
Börk, "Darius44 v. 34 (likn. 773).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
