Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCII PASSIVA VERSIFIKATÖRER EMELLAN’ 219
jag i dess omgivning den med rättmätigt antal takter för:
sedda och dock mycket lätt överlång verkande tredje raden i
begynnelsestrofen till Ola Hanssons Hembygdsvisor I. utan
att ingå på de många tolkningssvårigheter som den ställer:
Gatans stoj och buller tränger, dovt och dämpat till mig fram:
vagnar rulla, hovar slamra under rop och skratt och glam.
Genom öppnat fönster luftens ljumma flöden tysta gå,
och jag ser, hur solen skiner och hur himmelen är blå.
Då man icke kan komma från att även uppenbara brott
mot versskemat icke alltid äro rytmfel är det alltid
diktläsares och metrikers skyldighet, innan de stämpla sådana
brott som fel eller bristfälligheter att tillse om de icke kunna
avlägsna det stötande genom annan läsning och ifall detta
lyckas att ta i noggrant övervägande om icke denna andra
läsning är den sannolikast riktiga. Några tydliga
upplysningar om hur de önska sig lästa lämna oss dikter eljes
i regel icke genom den yttre formen. Till den som
uppmärksamt hör på säger innehållet en hel del, särskilt
beträffande vissa sidor av läsningen men det finns mycket som
innehållet icke upplyser om och som dock måste iakttagas
om ictø läsningen skall försvaga intrycket för oss i stället
för att förstärka det. En del av de läsningen påverkande
faktorerna har jag i det föregående berört eller antytt men
det finns mera. Relationerna mellan de i en dikt
förekommande buckalerna och vokalerna och deras egenskaper få icke
förglömmas.
Betydelsen av versskemat, i den mening detta ord brukar
tagas, är stor men att den icke får överdrivas torde ha
framgått av min framställning. Till den Frödingska strofen:
Jag såg mot golvet och jag sade: Fröken!
Ni vet det väl att ungdomen är död
och kärleken förbi, vårt liv en öken,
där mänskorna gå kring som bleka spöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
