Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCII PASSIVA VERSIFIKATÖRER EMELLAN’ 221
förekommer lösryckt eller i prosaiskt sammanhang, IHsa vi
som prosa, om det icke händelsevis har en allt för starkt
utpräglad versrytm. Ett anslag vid grindarna p& en järnväg i
Dalarna lyder:
Stanna, då klockan vid vägbommcn ljuder.
Den ’poetiska* klangen har föranlett åtskilligt skämt i orten.
Å andra sidan förekomma ofta hos våra författare ställen,
som mycket väl kunde läsas som vers, om vi väntade vers,
men som också kunna läsas som prosa, då vi tänka oss, att
prosa är avsedd".
Detta uttalande synes tydligt visa att Beckman inte vill
gå så långt som Götlind och Sylwan. Dock är det icke riktigt
klart när han i t. ex. uttrycket ’läsa som prosa* inlägger
betydelsen ’uppfatta som prosa* och ’ge prosaiskt uttal*. Att
emellertid icke blott samma text utan också samma text med
alldeles samma uttal kan ena gången uppfattas som prosa, en
annan gång som vers förefaller mig ofrånkomligt, likaså att
en text som läses utan en tanke på vers kan ge en åhörare
versintryck, som t. ex. just den av Beckman anförda meningen
eller detta meddelande på en skylt i Åsgränd i Uppsala:
Huggen och ohuggen ved i
större och mindre partier.
Därmed är icke förnekat att de bägge texterna med god vilja
också kunna prosaläsas så att inget versintryck uppstår, inte
heller att intrycket av vers ändå kan utebli. • Det senare kan
ju emellertid inträffa även då utan fråga verklig vers föredrages.
För några år sedan ändrade jag om Frödings dikt Elin
i Hagen så att rimmen försvunno och några till tanke på
poesi möjligen lockande vändningar kommo bort. När jag
sedan med rätt stor och tydlig stil skrivit av diktens
meningar i fortlöpande följd som prosa lämnade jag det skrivna
till en jungfru vars käraste läsning just icke utgjordes av.
poesi och bad henne läsa upp ’berättelsen* för mig och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
