Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCII PASSIVA VERSIFIKATÖRER EMELLAN’ 223
prosa, ett ljudmaterial som någonstädes börjar vara vers
för att strax äter bli prosa för att p& nytt bli vers — —
prosa — — vers — — prosa — — vers — — så länge
dikten föredrages. Då vi nu vid läsning av dikter i regel
icke ha någon känsla av att lia att göra med en blandning
av vers och prosa måste det senare alternativet verka föga
tilltalande. Götlind tycks icke heller välja detta utan det
första men att icke det kan få väljas torde ha framgått av det
nyss anförda. Det synes mig fullständigt oantagligt att de
ljudmassor vi uppfatta som god vers skulle bli det uteslutande
på grund av skematvång.
Vid behandlingen av rimmet talade jag om väntan på rim.
Det finns vid rytmen något motsvarande som kan kallas och
som — om jag minnes rätt — också kallats för
rytmspänning. Det är till sin betydelse mindre inskränkt än
rytm-eller skema- eller system tvånget. Rytmspänningen innebär ju
nämligen att när ljudmaterialet av sig självt väckt till liv
inom oss föreställningen om en viss rytm, ett inre skema, så
vänta vi att finna denna rytm gå igen i fortsättningen. Gör
den så känna vi det välbehag som erhållandet av något önskat
skänker. Föreställningen om en viss rytm kan få oss att
korrigera’ ljudmaterialet, särskilt ifall vi känna att det icke
utan vidare passar till skemat. Men är skemat mycket levande
i oss pläga vi, n. b. om vi äro något vana vid vers, inte
allt för mycket älska en läsning som smyger sig slaviskt efter
detta. Vi föredraga att skemat blott skimrar igenom, att
den föreställning om en viss rytm som för tillfället är
för-härskande inom oss ’känner igen sig* i ljudmaterialet. Men
för att det skall ske kräves, så vitt jag kan märka, icke med
någon som helst nödvändighet att ljudmaterialet ideligen
rytmiskt föredrages annorlunda än det av sig självt inger.
Vid läsandet eller hörandet av en oss förut okänd dikt
dröjer det alltid något innan vi lyssnat ut skemat även om
dikten är rent metriskt sett mycket enkelt byggd. Ha vi av
något skäl, t. ex. textens anordning eller en anmärkning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
