Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKLIGA KONSEKVENSER AV FICHTES "jACi"
3
litar på Lovisa: Hon bildar Prinsen bäst: Hon är den andra
Jag" i en med anledn. av kronprinsens o. kronprinsessans
bilägersfest skriven dikt i Sv. magazinet 1766, s. 819. "Som
jag (Kellgren) har nog svårt att svara på (frågan) så ber jag
att du (Clewberg) såsom du är den andre jag, ville försöka
det" Kellgren, Bref s. 41 (1776). "jag öfver allt mått. jag
eller den själfständiga Jag (Jehova)44 Laurel, Slutreflexion
6 (1777). aMon du väl sjelf, min lilla Jag, Mon du väl själv
vid sanningsdag En mindre löjlig skapnad visar?" Kellgren,
Saml. Skrifter 2: 71 (1777, 1796). "Då herden får af sin
herdinna, en liten sön, sin andra jag" Lidner, Saml. arb. 2: 97
(c. 1785, 1814). aJag har aldrig ännu känt så tydelig skillnad
mellan den Jag, som tänker, och den Jag som har
utsträckning" Kellgren, 2 Saml. 7:105 (1788). "Hela ert hjertas
rikedom består i ert egna, fasta Jag" Eurén, Cora 92
(1794). ujag är fri och Ledig, hoppa min jag" C. A.
Ehrensvärd, Brev 2: 239 (1799). "Är detta barn (ett porträtt)
densamma Jag, Som släpar nu förbytt och svag, I sexti vintrar
lifvets börda?" J. G. Oxenstierna, Arb. 2: 403 (c. 1800). "alla
bekymmer . . uppvägas af .. lyckan att få vara sin egen, och . .
bero af den kära . . jag sjelf" Agrell, Monaco 2: 376 (1800, 1807).
"din andra jag" C. J. Lindegren, Saml. Arb. 1: 270 (1805).
Av lexikografer är Weste (1806) den förste som upptar
ajagw såsom substantiv och han angiver tydligen kommunt
genus ("en annan jag, un autre moi-mëme").
Som synes av det framlagda materialet, uppfattas subst.
wjaga under hela 1700-talet såsom kommunt så när som på två
undantag — Nordenflycht och Eurén —, vilka få sin
förklaring nedan.
Varpå beror då det egendomliga förhållandet, att
övergången från kommunt till neutralt ajag" praktiskt taget
sammanfaller med sekelskiftet? För att få ett svar på denna fråga är
det nödvändigt att vända sig till den litteratur som framför
all annan hade till uppgift att syssla med människans "jag",
nämligen den filosofiska. Svaret ger sig därvid av sig självt.
Det visar sig nämligen, att det är filosoferna, som under
1700-talets tre sista år, eller rättare sagt det allra sista, på en
gång sätta det neutrala "jaget" i högsätet. Det är de kända
filosoferna Daniel Boethius och Benjamin Höjer, framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
