Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ERIK LrxniN
stå med ren inf., förefaller denna konstruktion mycket
konstlad, kanske beroende p& att de oftast ha prep. framför inf.
eller på att även inf. med att blott sällan förekommer efter
(lem. Jag skulle knappast tro, att ren inf. i vanligt
naturligt språk kan brukas efter t. ex. följande: häpna, töva (göra
ngt); avsky, avslå, efter fika, förakta, ifrågasätta, -ställa.
på-räkna, sky, tigga, vidbliva (göra ngt); se § 10 not 1; (av
typen ’hoppas’, ’tillåtas’, ’tillåta ngn* (att) göra ngt:) avråda(s)
b ef ullmäktigas, beveka(s) (se tab.), egga(s)y förespeglafs),
förordnars), inbjudans), ledas (= Vara led* åt ngt), (för)mana(s).
pålägga. påminna(s), skicka(s), skrämma, spara(s), sporras,
(utjsändas, tillbjuda(s)f tillhålla(s), trugafs), uppfordra(s),
upp-muntra(s), varna(s), vänjafs)% ävlas, öva(s), övertala(s). —
Kraemer erkänner f. ö. själv, att om man bara vill ta med
de verber, som "alldeles otvunget" kan stå med ren inf., så
minskas antalet åtskilligt, och samma anmärkning har gjorts
av t. ex. R. Törnebladh (Pedag. tidskr. 1898, s. 640) och
Berg (a. a.). (A andra sidan har jag funnit att-lös inf. vid
icke så få verber (c. 25 st.) utom de av Kræmer anförda. —
Jfr § 27.)
§ 34. Här, liksom då det gäller adj., subst, osv., stå
olika stilarter emot varandra. Talspråket (åtminstone
det jag känner till) är mycket konservativt i fråga om bruket
av att (vanl. utt.. ’å\ § 5 not 2) såväl här som efter adj.,
subst. m. m. (annorlunda vid inf. som predikativ § 14, och
som subj.). I närmaste överensstämmelse med talspråket stå
de flesta prosaförfattare, jag läst. (Särskilt Heidenstam
utmärker sig för riklig användning av att.) Men vissa
stilarter, i synnerhet telegram-, affärs- och journalistspråk,
utelämna ej sällan att mot det vanliga språkbruket (se t. cx.
i tab. anmoda, berättiga, förplikta, riskera1). Så även vissa
författare, bland dem, som jag excerperat, särskilt Strind-
1 Vanl. med att. De övriga verberna på -era {engagera, (pre)ten
(lera, genera sig) blott påträffade med att.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
