Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AV INFINITIVMÄRKET \YTT* I NUSVENSKAN 15
berg1 och Norlander. Efter t. ex. akta sig, beskyllas,
föresätta sig, företaga sig är den förre ensam om ren inf. (i
fråga om åtskilliga andra överensstämmer hans språk med
poesins och Kræmers eller journalistspråk), efter t. ex.
bestämma sig den senare (se tab.). Norlander kan t. ex. också
för att få alla orden att allitterera på f tillåta sig att skriva
sådana satser som: ’Fikade förövrigt få förskott*. [= ’efter att
få’]. ’Försök få [jfr tab.] finnarna försvinna. Frankt friade[’?]
friskaran få fiskalen förpläga fritt’, [troligen = ’sökte få
fiskalen att förpläga dem (St.T. 324 B). — Även efter verber,
där växling i vanligt språk är möjlig, kan det nog hända,
att en viss författare har för vana att alltid sätta ut att,
medan en annan alltid utelämnar det. Några uppgifter härom
ha lämnats i tabellen . (ex. förstå. glömma, lova, sluta, söka,
vägra); på grund av det relativt ringa materialet äro de
dock ej alldeles tillförlitliga.
"Licentia poetica" kommer naturligtvis till användning
också härvidlag. Om jag bortser från Norlanders
revykupletter, är det hos Fallström, som jag funnit de största
poetiska avvikelserna. Vanligast är, att skalderna utelämna i
prosa nödvändigt infinitivmärke. Se i tabellen ex. giva,
längta, skynda, svära, tveka (en del efter Berg). Detta är,
som man kan vänta sig, då ju poesin i allmänhet eftersträvar
ett koncentrerat uttryckssätt och sålunda såvitt möjligt
undviker "formord" (dvs. ord som sakna självständigt
betydelseinnehåll), till vilka att hör2. Ofta är. det väl också meterns
fordringar, som få avgöra, om att kommer att utsättas eller
inte. Man kan nog därför någon gång träffa att efter
verber, som annars vanligen sakna det3. De ex., jag funnit.
x Lyttk.-W. (35 o. 38) opponera på det bestämdaste mot
efter-apningen av "Strindbergs förföljelse mot det ofta omistliga att";
blott efter några mycket vanliga verber av grupp 8 får det utelämnas.
- Se Mjöberg, Språk o. Stil I (1901).
3 Detta behövde ju inte alltid nödvändigt vara förorsakat av
meternöd, utan kunde t. ex. bero på strävan efter originalitet, efter
att få ett fylligt uttryck 1. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
