Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AV INFINITIVMÄRKET \YTT* I NUSVENSKAN 17
§ 37. Att inf. har den mera ovanliga platsen före
huvud verbet, behöver inte inverka på användningen av
att, ex. ’Att beskriva ~ intrigen ~ nänns jag icke’ F i St.T.
314. ’inte ens begripa sådana bilder tillät han dem’.
Nordström 671. Dock förefaller det, som om att vid denna
ordställning lättare än annars kan undvaras, i synnerhet när
avståndet mellan inf. och huvudverbet är stort, jfr § 11, i
Und. I detta fall förledes också stundom en mindre
uppmärksam förf. till felaktig konstruktion, se § 25.
§ 38. Om flera verber (1. andra ord) styra samma
inf., får det sista bestämma, huruvida att skall utsättas eller
icke. Ex.: ’Om ~ du skulle vilja och anse särskilt
önskvärdt att själf leda U 110. ’sällan förstå och förmå
begagna C 229 (annars att vid förstå — men icke vid
förmå — hos C.). — Ibland upprepas inf.: ’att "ålänningarna
infinitivens tankesubj. är ett annat än huvud verbets. — Kanske
skulle man kunna fatta även dessa som logiska, åtminstone dä de
som de ovan anförda innehålla ett träns, verb (Beckm. har blott ett
ex. med anhålla), nämligen genom att förklara den aktiva inf. såsom
ursprungligt subj. Denna utväg ligger ganska nära till hands, om
man jämför det korrekta ’Det skulle kanske behöfvas att vrida af
värmeledningen?’ He 86 och det i ÖOB anförda wngt vard."
’Behövs det göras så mycket väsen för en sån småsak!’ samt det
mycket vard. ex. ovan med samma verb. I det första ex. är inf. subj.
Det vard. talspråket tycks vara benäget att till huvudglosa ta
någonting mera påtagligt (jfr § 8 not 2. Jfr också utvecklingen vid
verber ur gruppen y, ex. ’Det tilläts honom att göra det’ > ’Han
till-läts (att) göra det’ (Vårt språk V § 68). Vid de dithörande verberna
(och även vid några ur a och ß) har denna konstruktion redan vunnit
burskap i skriftspr.) Då man börjar fatta infinitivens obj. som
huvudglosa, ändras gärna inf. till passiv, (’väsen’ skall ’göras’, inte
’göra’), och att utelämnas, om huvudverbet i aktiv, ofta står med ren
inf. Att kan f. ö. falla även framför subjektsinf. (§ 42). Om detta
skett, bör konstruktionsväxlingen kunna försiggå ännu lättare, i
synnerhet om också formellt subj. saknas. Jfr t. ex. ’Vid...
församlings gudstjänst ~ beslöts enhälligt antaga följande resolution:’ St.T.
337 med det andra av ex. med besluta (ur Ups. 285) ovan.
2 — 23486 Språk och Stil. XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
