Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adjektiv utan obestämt neutrum singularis.
Det gives ej så få adjektiv, som sakna eller åtminstone
uppgivas sakna obestämd form i neutr. sing., varav också
följer, att vi ej kanna använda motsvarande adverb. Men
antalet har dock på senare tiden minskats. När
Sturzen-Becker år 1858 skrev krytt (Valda skrifter III, 405), var det
nog mer än en, som bröt staven över en sådan form. Alla
sakkunniga utdömde den då bestämt, och så sent som 1912
förklarar G. Cederschiöld, Fresta duger, s. 90, att mången
torde vara tveksam om dess existensberättigande. Våra
senaste lexikografer ha däremot ingenting att invända mot den.
Lånord av denna typ fråndömer K. F. Sundén (1918)
neutrum (Sundén, Sv. sprl. 92). Någon särskild form för
neutr. äga de väl icke men sakna inte därför detta genus.
Nog kan man säga: Hennes hår är cendré (SAOB), det där
fruntimret är förskräckligt jalu. Endast av disträ har jag
sett en särskild neutralform: wett disträtt grepp" (Berger,
Hörnfelt 7). Cederschiöld, a. a. 91, finner den alltför
stötande, Östergren liksom Noreen, V. S. 4, 71, antecknar den
som sällsynt, men Lyttkens-Wulff anföra den utan någon
reservation. Så göra även SAOL7, SAOF men upptaga
desslikes disträtt som grundform.
Ännu mindre än mot krytt torde någon i våra dagar
reagera mot de förut utdömda biltogt, månt, vänt. Det senare
avför Emil Olson ur Linders index men låter de båda förra
stå kvar. Även dessa ha dock vunnit gillande inför våra
dagars lexikografer och grammatiker. Endast Bråte, Sv. språkl.
74 (1905), underkänner mänt. Det rätt sällsynta var, som
enligt äldre uppgifter saknade obestämd form i n. sg. (Dalin,
SAOL3, Aurén, Linder) och senare förnekades ha några böjda
former alls (SAOL7, Lundell, Wenström-Jeurling, Sundén och
väl även Bråte), tillerkännes särskild pluralform av
Lyttkens-Wulff. Dess tillvaro kan man ock konstatera i nyare
litteratur. Så sjunger Hugo Tigerschiöld om ’granngålns stora
hundar’, att de ’äro vara’ (Julia Svedelius, Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
