Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADJEKTIV UTAN OBESTÄMT NEUTRUM SINGULARIS
57
samfundets uppl. II, 189). Annars ansluter sig väl ordet i
en sådan sammanställning till den förra betydelsen (platt,
bred, vid). ’Ett flått löje* tolkas av Dahlgren, Glossarium
14, som ett löje med vitt gapande mun, och från den
betydelsen kommer man lätt fram till ’högljudd’, ’försmädlig’,
som nu anses karaktärisera ett flatskratt. Ett par gånger
har jag träffat på flått i en sådan förbindelse, men ingendera
gången förefaller den mig lycklig. Wadmans ’ett flått
gapskratt’ (Valda skrifter 102) verkar tautologiskt, då i gapskratt
redan ligger det begrepp, som skall uttryckas genom
adjektivet. Och Ossiannilssons ’ett falskt, flått skratt’ (Asketer 65)
stöter genom sin kakofoni.
Latt utdömes av alla, som jag sett yttra sig om formen,
utom av Lyttkens-Wulff, som i Ordskatt (1916) s. 396 icke
ens foga till densamma den reservation, som de ögonblicket
därefter göra vid ’flått’. I ordlistan (1911) hålla de den dock
för sällsynt. Jag har aldrig sett den annat än i det
litteraturprov, Dahlgren anför i sitt Glossarium.
Kat och såt, av vilka det förra helst håller sig till
språkets lägre lager, förekomma ej heller i neutr. sing. i
obestämd form. Ingenstädes har jag kunnat upptäcka dem i
nutida litteratur. Och förkastelsedomen över dem är enhällig.
Från vissa håll yrkas det t. o. m., att man bör undvika
en-stavig form av det senare adjektivet. Jag kan dock ej neka
till, att om jag finge höra ’ett sått par’, jag ej skulle
nämnvärt reagera. En analogi ha vi i våt: vått. Och förväxling
med ’sått’ av ’sådd’ borde man knappast behöva befara.
Däremot förefaller mig ’kått’ alldeles omöjligt.
Lånord av denna typ bruka ha neutrum alldeles lika
med grundformen. Det enda undantag, Cederschiöld, a. a. 92,
i detta avseende tror sig ha hört, är diskrett .av ’diskret’. I
äldre tider skrevs dock detta adj. även diskrett (Dalin) eller
diskrätt (SAOB). Nu för tiden synes ’diskret’ vara
allena-rådande och det såväl i adjektivets alla tre genera som i
ad verbets form.
Nu återstå några adjektiv (particip), som sluta på -d.
Ar deras slutljud långt, föregånget av kort tonvokal, bilda de
enligt Bråte sällan eller aldrig det-genus, om de äro enstaviga.
Han anför som exempel fadd, stadd, rädd, nödd. Skulle man
utsträcka denna regels giltighet till att gälla alla enstaviga
particip, håller den ej streck. Gång på gång får man se
sådana, t. ex.: svett skinn, skrätt rågmjöl, ett konstrikt smitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
