Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
RUBEN G:SONr BERG
Do sju dialekterna kallar han Norrköpings-, Finspångs-,
Linköpings och Kinds, Wadstena-, Ydre-, Tjust- och Skärgårdska
dialekten. Först vill ban emellertid orda "om den allmänna
Dialecten, eller de talesätt, som mäst äro gängse och hvaruti
de fleste Östgöthar (här förstås gemene man) komma öfverens".
Det är detta "allmänna" östgötamål, som brevet äv
avfattat på — Nyrén påpekar för övrigt själv, att samma eller
likartade förkortningar av orden och vad han kallar "utbyten"
-av vokaler och konsonanter,- som lian anför från sitt landskap,
finnas på flera andra håll.
Bland "förkortningarna" märkas fjär (= fjäder); be, bli,
klä, ta; mi, si, di (= min, sin, din); så (= såg, videbam). to
•(= tog), do (= dog, dödde); ho (= hon), ska (= skall), sku (=
skola); hästa (= hästarna); tånn (= tand); gångene (= gångande),
’kommene (= kommande), farenes (= farandes) och ställe (=
stallet). Vidare böjningar som sänga (= sängen), hånna (= handen),
bånna (= banden). Alla -a i verb och substantiv bli -e eller
-ä, i resp. Linköpings ocli Vadstena län. A blir ofta å som
i låmm (= lamb), nåttvahl (= nattvard); ofta ä som i stäcket
(= stackot), fager (= fager); e blir ofta i: sit (—• sett), ski (=
sked); ofta sker vokalbyte "tvärtom": drecke (= dricka), flecke
(= flicka); feck, geck; det, met, set (= ditt, mitt, sitt); ä-ljud
•åter uppkommer i däj, mäj, säj. Han framhåller det mellan
å och ö liggande ljudet i bl. a. tjog och dom (= dem) samt
å-ljudet i bork (= burk), topp (= tupp), gohl (= gul) och homle
•(= humle); påpekar u-ljudet i kune (= kona), krune (= krona),
uk (= ok) och ust (= ost), y-ljudet i byssa, myssa, lyss (= löss)
•och u-ljudet i lunn (= lönn). Bland "konsonantförändringarna"
antecknar han stuve (= stuga), krave (— krage); väj en (= vägen),
höj en (= högen); höhle (= hörde), hålil (= hård), hjuhlvåhle
•(= hjulvård); böjningar och böjningsformer äro däremot
ytterligt fåtaligt och ofullständigt påpekade.
Som synes, är det åtskilligt av detta, som
kammarjungfruns brev ej gav prov på, och detsamma är förhållandet med
•de övriga breven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
