Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNTAXEN I WLLft&Lft WUNDTS SPRÅKFILOSOFI 95
minstone för en var, som i sitt naturliga språk har detta slag
av satser, att den andra satsen är "limitativ", att den anger,
vilka kläder som äro i fråga. Men den limitativa satsen är
just den mest typiska av alla relativsatser, den med vilken
man kanske allra bäst börjar, då man skall ge barn en
aning om vad bisats över huvud är. Att i vårt språk satsen
också har bisatsordföljd, om sådana ord insättas, som påverkas
av dennas regler, är ju också en sak att taga hänsyn till.
Det visar ju, att satsen av den naturliga svenska språkkänslan
associeras med bisatserna.
Den oriktiga uppfattningen här sammanhänger med en
principiell osäkerhet med avseende på bisatsbegreppets
bestämmande i det hela, som vi senare skola beröra.
Om vi här kunna förklara en del av missuppfattningen
därmed, att Wundt kanske ej är fullt förtrogen med engelskan
(liksom icke heller med de nordiska språken, som ha samma
företeelse), så kan denna förklaring icke användas på det
resonemang, som föres s. 294 ff. om adjektivets övergång till
adverb. Som bekant har tyskan i stor utsträckning genomfört
den regeln, att det predikativa adjektivet uppgivit sin
kongruensböjning. Rent formellt har det sålunda sammanfallit
med det ur adjektivet genom funktionsändring framgångna
adverbet. Om man låter termen adverb definieras rent
formellt, så kan det vara logiskt försvarligt (ehuru eventuellt
opraktiskt) att på det sålunda använda adjektivet använda
termen adverb. Och i tyska arbeten möter man också någon
gång en sådan terminologi. Wundt ansluter sig nu till denna
ståndpnnkt och söker ge den ett principiellt berättigande
genom att påstå, att tyskans egenhet gör sig gällande "i de
moderna språken genomgående" (durchweg). Detta påstående
är nu till en början alldeles oriktigt. Redan beträffande
tyskan är "durchweg" för mycket sagt, ty i en grupp av
satser, som bort ha ett särskilt intresse för en logiker, sådana
som klart uttrycka en subsumtion under ett logiskt
släktbegrepp, är kongruensböjningen regel, t. ex. Dieser Winkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
