- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tjugonde årgången. 1920 /
99

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYNTAXEN I WLLft&Lft WUNDTS SPRÅKFILOSOFI 99

från typen jag sjuk till jag är sjuk som Äen av de största
omvälvningarna i det mänskliga tänkandets historia" (s. 340),
så kan jag icke följa honom. För en språkman är saken helt
enkelt en analogibildning som s& m&nga andrä, något mer
omfattande till sin kvantitativa verkan, det må vara, men som
sagt en analogibildning, som genomfört den regeln, att (med
ett begränsat antal undantag) varje sats förbindelse uppbäres
av ett finit verb. Det av Wundt uppställda schemat: Cyrus
år konung (attributivt), Cyrus regerade (predikativt) och Cyrus
var konung (attributivt-predikativt), ger för mig ingen
fruktbar synpunkt på de behandlade företeelserna (s. 281). Det är nog
riktigt, att verbet framför adjektivet (även det predikativa)
har företräde såsom uttryck för temporära tillstånd och
adjektivet framför verbet såsom uttryck för (relativt) permanenta
egenskaper. Men detta är en på associationer vilande relativ
skillnad, ingen på logisk nödvändighet vilande orubblig regel.
Järnet rostar (occiderar) i luften uttrycker en permanent
egenskap hos järnet lika väl som Järnet är tyngre än trä. Och
Han blev ursinnig uttrycker väl svårligen hos någon normal
människa någon permanent egenskap.

ni.

Det är icke nog med att Wundt från ena eller andra
hållet upptager oklart bestämda termer, som han sedan
oförskräckt använder. Även hans nyfunna terminologi är ibland
av samma art. Det är särskilt vid behandlingen av begreppet
kasus, som detta framgår. Traditionellt har ju kasus, t. ex.
i äldre svenska grammatikor, använts dels om en form (Noreen:
kasus), dels om en funktion, en grupp av funktioner (Noreen :
status). Typiskt är ju, att Sundéns grammatik i sina äldre
upplagor på ena raden definierade kasus såsom den form,
varigenom vissa grammatiska förhållanden uttrycktes, för att på
nästa rad meddela, att tre kasus i svenskan hade gemensam
form, något som ju åter absolut utesluter, att kasus var en
form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1920/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free