Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNTAXEN I WLLft&Lft WUNDTS SPRÅKFILOSOFI 101
jag alltid trott, att uttryck var något för omgivningen
sinnligt förnimbart, som åtminstone för den invigde kunde
aktualisera, och ofta hade till uppgift att aktualisera något inre,
alltså antingen ett ljud, en ljudkomplex, en åtbörd, en min,
eller kanske blott ett ökat tempo i gången, som lät den med
förhållandena bekante ana, att något försiggick eventuellt vad
som försiggick inom vederbörande. Jag beklagar, att jag icke
har tillgång till den definition på uttryck, som ligger till grund
för Wundts användning av termen.
Saken synes mig emellertid ganska klar. Talet om
ordföljden är en nödräddning. I sak har Wundt varit hemfallen
åt samma oklarhet som Sundén, låtit kasus vara ibland en
funktion,’ibland en form; ordet betyder i det följande ibland
det ena, ibland det andra, ibland något tredje t. ex. ordklass.
Principiellt skulle jag kunna stanna här, men jag vill
påpeka, att talet om ordföljd såsom uttryck för kasus, rättare
naturligtvis status, är ganska tvivelaktigt. Man kan ju taga
till exempel det s. k. dativobjektet, för vilket vissa
ordföljdsregler gälla. Det är ju för den, som kan svenska, ganska
klart, att i Han gav henne en man meningen är den, att
mannen är gåvan och hon den, som mottog gåvan. Men å andra
sidan, om vi godtyckligt ändra ordföljden, så blir saken
knappast tvivelaktig för det. Om vi med Bellman sjunga
Det plägar ens oro ju lätta
att öppna sitt hjärta en vän,
så känna vi ju genast, att ordföljden icke är korrekt, men
någon tvekan om vem som är dativobjekt och vad som är
ackusativobjekt, förnimmes icke ett ögonblick. Gå vi till
engelskan, så få vi saken från en annan sida belyst. Det
heter visserligen He gåve hirn the book, alitså med dativobjektet
före. Men om vi ersätta substantivet med ett pronomen, så
heter det He gåve it me, alltså med motsatt ordföljd. Och
så till allra sist: Då det på svenska säges: Jag ger honom
tusan, så finnes det, trots den från vanligt bruk avvikande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
