Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
OLOF (i J ERDMAN
sig då åtminstone ibland så att kvantiteten fördelas olika på
stavelser ocli ljud i ena och andra fallet, vilket ja inte
omöjliggör att den tid som nedlägges på dikten blir densamma
vid de olika läsningarna. Med större behållning kan den
saken endast undersökas instrumentella Men redan utan
dylika undersökningar förefaller det omöjligt antaga att tecknens
etc. verkan skulle i första hand drabba tempo och kvantitet.
Kvantitets- och tempoolikheter böra helt visst betraktas som
sekundära företeelser. Till viss inställning av talapparaten
kan en viss kvantitet eller ett visst tempo passa bäst. Vid
experiment med tecken har man ibland intryck av att t. ex.
ett e som uttalas under påverkan av ett tecken låter längre
än ett genom annat tecken färgat e trots att man brukar
samma tid för bägge. Vid bedömandet av dessa ting har man
att ta med i beräkningen att vissa inställningar av
talapparaten kunna bära lite emot och att detta kan locka till
tempoändring eller en omläggning av kvantiteten inom stavelserna.
Vad tonhöjd är tro sig musikaliska personer i allmänhet
väl veta. För alldeles omusikaliska åter är tonhöjd något
obegripligt. Mellan dessa två kategorier står en tredje som
tycker sig något så när förstå både de musikaliska och de
omusikaliska. De till denna grupp hörande göra emellertid mer
eller mindre ofta fel tag i tonhöjdsting ocli anses på den grund
av de musikaliska för omusikaliska. I känslan av sin
brist-fullhet pläga de också låta de högmusikaliska ensamma yttra
sin oförgripliga mening om tonalitet. Det hindrar emellertid
icke att de alltemellanåt kunna känna sig kätterska eller
misstrogna inför de resultat som dessa komma till, t. ex. det att
tonalitetsfrågor inom språken äro frågor om tonhöjd. För
egen del har jag allt sedan jag började syssla med fonetik
varit övertygad om att det måste vara något fel med den
läran. De noggranna beskrivningarna på tonhöjdsförhållandena
vid akut och gravis i vårt språk syntes mig försvarliga
endast med antagandet att intensiteten bestämde tonhöjden.
Hur kunde eljest alldeles omusikaliska fördela tonhöjderna så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
