Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLANGFÖRÄNDRINGAR I VÅR RÖST ETC. 165
prosastycke nr en enquéte om mässkrudar och kyrkliga former,
skrivet av mer än en person; av huru många får läsaren själv
söka avgöra och likaså om samma skribent återkommer och
var röstgränserna gå. Jag anmärker blott att ingen gräns
går inne i en mening samt erinrar om trögheten som kan
förmå oss att framhärda med en stämma över en faktisk gräns,
vilket gör att man ibland kan få jämföra bakåt:
— Skall jag döma efter egna intryck och iakttagelser, måste
jag ärligt besvara frågan nekande. Vi ha icke här i Sverge
ett högre prästerskap som har den kultur, den traditionella
utformning, som kan bära upp dessa gamla ceremonier och
kyrkliga former och inlägga i dem ett religiöst och för den
troende fattbart innehåll. Man lär sig på sin höjd tolerera
mässkläderna. Det är sant nog att man härigenom får
påminnelser om det förflutna. Men det finns en annan sak,
som för kyrkan själv är icke mindre angelägen. Och det är
att bevara och stärka sambandet med det närvarande. Vi
vilja få känna stillhet och andakt i våra tempel. För det
stora flertalet av oss torde mässkrudar o. d. härvid ingenting
ha att ge såsom incitament eller hjälp. Blott
personligheten kan fylla templet med anda och liv. Skall den
ersättas eller dess frånvaro bemantlas med vackra riter och
dyrbara skrudar, så har man tillgripit de religiösa surrogaten.
Den evangeliska kristendomen måste i denna tid bli enkel,
mänsklig och innerlig. Därtill manar icke blött Kristi minne,
utan också kristendomens ursprungliga art, i det den framträdde
utan någon egentlig kult och kultapparat i klassisk mening,
alltså utan tempel, utan prästerskap, fast liturgi och riter. —
Vi skola nu närma oss frågan, om olika stämfördelning
i en dikt på något sätt inverkar på vår uppfattning av
densamma och i så fall hur. Det vore ju inte så otänkbart då
ju formen i övrigt kan göra det, t. ex. rytmen, och det icke
blott i stort, i fråga om uppfattningen av en hel dikt, utan
också i smått. Jag erinrar om det av Söderhjelm i Johan
Ludvig Runeberg II sid. 371 framdragna exemplet ur Sandels:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
