Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLANGFÖRÄNDRINGAR I VÅR RÖST ETC. 167
Det är tillika en abandon, ett besinningslöst ’ge sig hän’ över
dessa mjukt rytmiska verser, som utan pauser gå över i
varandra. — Och slutligen höra vi i första och sista strofernas
slutverser vingar vina genom luften:
Dä lyfta de vingen,
D& komma de små,
Väg visar dem ingen
I villande blå,
De hitta ändå.
Det är i- och ng-ljuden som ge dessa verser deras karaktär."
På sätt och vis förvånar det mig att v i ’vingar’, ’väg’,
’visar* och ’villande’ icke få vara med om att ge de sist
anförda verserna deras karaktär, särskilt som det säges att vi
höra vingarna vina genom luften. Vad nu detta vingarnas
vin beträffar undrar jag storligen om Runeberg själv tänkte
-småfåglarna komma vinande och om det således är rätt att
söka få läsaren att höra deras vjngar vina. Hettan, abandonen,
det besinningslösa 9 ge sig hän’ över verserna med de vaggande
grenarna som om njutningar viska kan jag icke märka. Månne
icke förf. på grund av Bööks uppsats Flyttfåglarna i Svenska
studier 1913 kommit att lägga in mer Stagneliuskt i dessa
rader än Runeberg själv och så tror sig höra dem hetare
osv. eller eventuellt läser dem hetare än det finns
anledning till?
Om en vers i Krysantos säges det sid. 187: "I dessa
rader i ’Chrysanthos’:
. . . der klarast Salaminska sundet
Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar
ge 1-allitterationerna en stämning av svalka, kanske även en
ljudbild av böljornas klara plask." Härtill vill jag först och
främst anmärka att detta exempel för att rätt bedömas bör
studeras i sitt sammanhang:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
