Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
7
Vid en jemförelse mellan teckningarna hos Rhezelius och i Bautil visar det sig,
att de senare i vissa afseenden stå öfver de förra. Teckningarna i Bautil hafva en mer
passande storlek och äro utförda i en bestämd skala och runtecknen hafva sin rätta plats
i slingorna, under det att på Rhezelii mera konstlösa och alltför små teckningar runornas
afstånd från hvarandra stundom är så illa beräknadt, att slutet af slingan blifvit tom eller
rum icke funnits för alla runorna.1 De nämnda företrädena hos teckningarna i Bautil
hero derpå, att de äro utförda af inöfvade ritare. Om man deremot undersöker
läsningarna af sjelfva inskrifterna, utfaller icke omdömet lika gynnsamt för Bautil. I några
fall, der olikhet mellan Rhezelius och Bautil förefinnes, Tiro läsarterna i den senare
rig-tigare; men i andra fall — och dessa äro talrikare — har Rhezelius uppenbarligen läst
rigtigare. Exempel härpå erbjuda bl. a. runstenen vid Mökleby kyrka och den ena
runstenen på Stenåsa kyrkogård, se här nedan nr 13 och nr 23.2 Detta förhållande att
teckningarna i Bautil afvika från Rhezelius, der denne har uppenbarligen rigtiga läsarter,
synes kunna bero endast derpå, att Rhezelius af sina efterföljare icke varit uppskattad
som runforskare och hans skrifter derför icke blifvit tillbörligt begagnade. Ty oaktadt
dessa icke varit från trycket utgifna, kunna de icke hafva varit obekanta för
upphofs-männen till teckningarna i Bautil, då de otvifvelaktigt funnits i Antiqvitetskollegiets
literära samlingar både i original och afskrifter.3
Rhezelii Monumentet runica in Ölandia comitatu samt de 20 teckningarna i Bautil
af öländska runstenar utgöra den vigtigaste literaturen rörande Olands runinskrifter. 1
Ren senare stenen är i behåll, ehuru i ännu mer skadadt skick än på Rhezelii tid: äfven L. 1304 fins qvar.
l)e öfriga fem äro kända endast genom Rhezelius.
1 Se t. ex. Rhezelii här nedan fig. 23 B reproducerade teckning af den större Stenåsastenen. Han har
icke inom slingan fått rum för alla runorna, utan har måst sätta några runor utanför. Exempel på det
motsatta förhållandet erbjuda teckningarna af Eerkakastenen L. 1305.
2 Ett annat tydligt exempel är Sübystenen L. 1311, B. 1061. Den senare teckningen har R.-HH öfverst
på stenen, medan Rhezelius i öfverensstämmelse med det ännu bevarade originalet har R.IH+; se vår fig. 18
pl. XI. — Äfven deri visar Rhezelius större noggrannhet, att han bemödar sig angifva hur runor och inskrifter
stympats genom skada, som stenarna undergått. Jfr t. ex. Rhezelii af oss reproducerade teckning af
Algutsrums-stenen (nr 2) med teckningen 1076 i Bautil eller Rhezelii af oss nedan i texten återgifna teckning af Karlevistenen
med B. 1071. Af den senare teckningen får man ej något begrepp om att inskriftens tre rader längst till
höger upptill äro stympade, hvilket Rhezelius deremot tydligt angifvit i sin teckning, äfvensom han klarare
antydt, hur prosainskriften är skadad i början. Äfven i andra afseenden är Bautil 1071 underlägsen Rhezelii
teckning af denna märkliga runsten. Bautil gifver en alldeles origtig föreställning om stenens utseende; det ser
ut som om stenen vore mycket bred och inskriften inhuggen blott på en sida, under det att i verkligheten
skriften är inhuggen på tre sidor och icke kan ses i dess helhet på en gång. Rhezelius framställer stenen som
uppfläckt, så att man ser den från två sidor; i konceptet har lian dessutom en särskild teckning af stenens
vestra sida. Äfven i återgifvandet af runorna visar Bautil här fel, som icke finnas hos Rhezelius. I Bautil
läses i versens andra rad fthl: ÞIT i stället för det rätta IM hl: Þ+T, hvilket Rhezelius har. I fjerde raden af
versen har Bautil R.IÞ+, Rhezelius rätt R.+Þ+. Något fall, der Bautil har bättre läsart än Rhezelius i denna
långa inskrift, förekommer icke.
3 När Antiqvitetskollegiet upprättades, hade det (till 1690) sitt säte i Uppsala, der dess flesta medlemmar
voro bosatta, och de literära hjelpmedel och samlingar, som redan funnos och voro behöfliga för kollegiet,
öfver-fördes från riksarkivet och andra offentliga arkiv. Häribiand nämnas särskildt de förra riksantiqvariernas
anteckningar och arbeten. Från Antiqvitetskollegiet öfverflyttades de till dess efterträdare Antiqvitetsarkivet. Se
Carlson, Sveriges Historia etc. V, s. 308. Jfr här ofvan s. 5 not. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
