Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
jemförelse härmed är den senare tillkomna literaturen öfver dessa inskrifter af mindre
betydenhet. Vid redogörelsen för denna kunna vi derföre fatta oss kort.
Linné omtalar i sin öländska och Gotländska Resa1 15 öländska runstenar och
meddelar vanligen äfven af inskrifterna hvad han vid en flyktig granskning kunnat läsa.
Afsigten med dessa notiser har Linné sjelf angifvit i företalet, s. 4 a: »Runstenar har jag
en stor hop uptecknat på Öland, at jag därmed måtte noga wisa andra hvar sådana
kunna igienfås, men ingalunda at hilrmed lämna af dem någon tilförlitelig copia, ty dels
är denna wettenskapen intet, min, dels har jag ei eller welat mig uppehålla wid dem, så
länge, at jag dem ifrån den beswärliga måssan, som alla Öländska Runstenar öfwerdrager,
kunde rengiöra. Må altså ei min läsare någonsin taga dessa afskrifter annorledes än som
jag dem gifwer, neml. som ett hastwärk och widermäle.» Linnés åtgärd att fästa
uppmärksamheten på Ölands runstenar var så mycket mer befogad, som vid tiden för hans
resa mycket litet var bekantgjordt om öns runminnesmärken.2
En samtida till Linné, lektorn Petrus Frigelius3 i Kalmar, sysselsatte sig under en
följd af år med att samla bidrag till Kalmar läns historia och topografi. Hans samlingar
finnas nu i stiftsbiblioteket i Kalmar. Man träffar i dessa samlingar teckningar af 17
öländska runmonument. Af dem äro fyra icke kända från någon annan källa. Det gagn
vi hafva af dessa samlingar för kännedomen om Olands runinskrifter inskränker sig till hvad
han meddelar om dessa fyra monument.4 Hans teckningar äro nämligen mycket
bristfälliga och hans förmåga att läsa runor har varit ringa. Någon ytterligare hjelp till en
rigtig uppfattning af de inskrifter, som äro afbildade hos Rhezelius och i ßautil, erhåller
man icke af Frigelius. Äfven äro de upplysningar man af Frigelius får oin runstenarnas
yttre förhållanden mycket torftiga. leke ens måtten äro angifna.
Här böra vi också omtala den danske historieskrifvaren Langebek’s besök på Öland
under hans resa i Sverige och Östersjöprovinserna åren 1753 och 1754. I sällskap med
den svenske fornforskaren, assessorn i Antiqvitetsarkivet N. K. Brocman och tecknaren
Abildgaard uppehöll Langebek sig ett par dagar på Oland juli 1753 för att granska
inskriften på Karlevistenen.5 Då, såvidt vi känna, inga andra öländska runinskrifter voro
föremål för de resandes uppmärksamhet, spara vi omtalandet af den med aidedning af
besöket framkomna literaturen angående Karlevistenen till vår redogörelse för denna.
På uppdrag och bekostnad af Per Tham på Dagsnäs gjorde den bekante tecknaren
och fornforskaren C. G. Hilfklino fyra resor till Gotland för att afteckna och beskrifva
dess fornminnen. Vägen till Gotland gick den tiden oftast öfver Öland. På den första
1 Resan företogs år 1741 och reseberättelsen är tryckt i Stockholm år 1745.
2 Bautil var då (1741) ännu icke utkommen och det som i tryck var offentliggjordt om runstenar på
Öland inskränkte sig till att Feringsköld omtalat Karlevistenen, Ättartal, s. 12, samt några få öländska
runstenar uppräknats i en Uppsaladisputation: N. O. Wallinus, De Oelandia, 1703, s. 62.
3 Frigelius var född år 1708, lektor i Kalmar i matematik åren 1742—55; kyrkoherde i Madesjö
sistnämnda år, † 1791. De här i .fråga varande bidragen till hans fosterbygds historia samlades mellan åren
1748 och 1753. Jfr Ahlqvist, Olands Historia, I, s. 8, samt Löfgren, Tjenstemän vid Församlingarna och
Läroverken i Kalmar stift, Kalmar 1836, företalet.
i Endast ett af dessa monument eger något värde, nämligen runstenen pa Södra Mökleby kyrkogård
(vår fig. 15). De öfriga äro den vår fig. 20 afbildade runstenen på Hulterstads kyrkogård, ett litet fragment
af en runsten i Gårdby samt ett annat i norra Mökleby.
5 Rasmus Nyerup, Langehekiana, Kjöbenhavn 1794, s. 162, 257.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
