Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Smedby kyrkogård (Pl. IX. Fig. 12) - 13. Södra Myckleby (Pl. IX. Fig. 13)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13. SÖDKA MYCKLEBY.
59
inskriftens läsning, och den enda skilnaden består deri, att några runor erhållit
uppenbarligen origtiga former i Bautil.
Fonetisk transkription: Austæinn [auk N~. AT. rœistu stæin\ penna æftiR Kcetil,
büÖur sinn. Gub h[ialpi and hans auk~\ Guss mobilt.
Öfversättning: »östen (och N. N. reste sten) denna efter Kettil, broder sin. Gud
(och) Guds moder h(jelpe hans ande)».
Jag har bibehållit i den fonetiska transskriptionen läsningen bóbur; det kan hända
att utelemnandet af r (som saknas i alla tre teckningarna) beror på ristfel, men det är
och möjligt att bóbur varit en uttalsform, i det r förlorats genom dissimilation. Ordet
skrifves på samma sätt Bautil nr 586.’
13. Södra Myckleby.
Pl. IX. Fig. 13.
Literatur: L. 1315. — B. 1070. — Rhezelius, Monumentet Runica in Olanilia, konceptet ur 12,
utskriften nr 31. — Linnés Öländska och Gotländska Hesa, s. 78. — Ahlqvist, Olands Historia, II, 2, s.
173. — S. Bugge, ATS, X, s. 101.
Den fig. 13, pl. IX afbildade runhällen har varit ett, ansenligt, imponerande
minnesmärke. Linné, som omtalar denna runsten och meddelar några af dess runor, säger att
den var »så hög, att man måste sitta på hästen, om man ville bjuda till att läsa något
på honom.»
Enligt Rhezelius stod stenen ett stenkast norr om Södra Myckleby kyrka,
förmodligen vid landsvägen. Inskriftsidan var vänd mot sydost. Stenen hade en höjd af 4 alnar
(2,37 m) och en bredd vid marken af 7 qvarter (1,04 ni), nära midten var bredden
något större.2
Stenen var förstörd redan på Ahlqvists tid, så att vår kännedom om inskriften
hvilar på teckningarna hos Rhezelius och i Bautil. Det är den förres teckning i
konceptet af hans Monumenta Runica in Ölandia, som blifvit reproducerad i vår fig. 13.
Inskriften har varit otydlig och svårläst, och Rhezelius säger, att ingen före honom vetat
af, att runor voro inristade på stenen. Då han icke nämner något om att stenen var
skadad, har otydligheten förmodligen berott derpå, att inskriften varit grundt inristad
på en skroflig yta.’5 Af det som varit inristadt på nedre tredjedelen af stenen har
1 L.’ 689 — B. 586 har broþur, men L. har icke haft någon annan källa än Bautil. Dybeck 8:o 6
har buþur, men samma inskrift har äfven i andra ord utelemnat runtecken (felha — fèlaghà), så att detta
buþur icke är bevisande. — Om bortfall af r på grund af dissimilation jemför Noreen, Arkiv for Nordisk
Filologi V, 389.
2 Rhezelii mått öfverensstämma med måtten i Bautil.
3 Jemför vår beskrifning af runstenen vid norra ändan af Bägby bro i Gärdslösa socken, L. 1302.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
