Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Södra Myckleby (Pl. IX. Fig. 13) - 14. Södra Myckleby kyrkogård (Pl. IX. Fig. 14. Nyfunnen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Rhezelius kunnat upptäcka blott en enda runa; på teckningen i Bautil är denna del af
ytan helt och hållet blank.
Enligt Rhezelii teckning i konceptet hade den läsbara delen af inskriften detta
utseende:
–-t–-wihti: • ri++ " • hthfwix • m -
5 10 15 20 25
–-t–reisti: stein • lina * eftiR • stürkar • f(a)–-.
5 10 15 20 25
Den första, ensamt stående runan saknas i B. Runan 3 är enligt B. Runorna
13—16 äro i Bautil M†fY och detta har äfven Rhezelius i Utskriften. Men det är
tydligt, att den mycket afvikande läsart, som Rhezelius har i sin första teckning, i
konceptet, är i det närmaste rigtig; ty stenen har tydligen haft þl’f’h och det är endast den
första runan som Rhezelius ej kunnat fullständigt dechiffrera. — Runan 29 kan enligt
Rhezelii teckning i konceptet vara K eller V, i det stycket mellan kännestrecket och stafven
är skadadt. I Bautil är runan V. Den följande runan (sista lästa tecknet) är i Bautil
ett tydligt -f; Rhezelius har här endast ett fragment af en runa.
Fonetisk transkription:–— rœisti stœin þenna æftiii Styrkår, fa(t)ur)–-.
»— — reste denna sten efter Styrkar, fa(der)–».
14. Södra Mycklelby kyrkogård.
Pl. IX. Fig. 14. Nyfunnen.
Det lilla fragment af en runsten, som utgör originalet till fig. 14, pl. IX, hittades
enligt uppgift af skolläraren i S. Myckleby hösten 1887 på S. Myckleby kyrkogård, öster
om kyrkan.
Fragmentet är en flisa af ljusgrå kalksten. Höjden längs den bevarade ytterkanten
(venstra kanten på teckningen) är 31 cm, fragmentets bredd är 30 cm, dess tjocklek
endast 4 cm. Inskriftsidan är ganska jemn samt tillika öfverallt glatt, så att man kan
antaga, att stenen tidigare legat som golfsten, utsatt för tramp. Alla inristade streck
hafva härigenom blifvit utvidgade och ojemna i kanterna.
Runorna, som äro inhuggna mellan två med kanten parallela linier, äro belt korta,
endast 4—5 cm höga. Följande läses på fragmentet:
[R] : HI+ : HU[|]- r : sin : ste[i].
5 5
Första runan har otvifvelaktigt varit men deraf är ej lemnadt mera än nedre
delen af kännestrecket. Härefter följa två punkter som skiljetecken, och ett dylikt
skiljetecken fins också efter ordet sin. Den 7:de runan är stungen på det sätt, att midt på
stafven ett litet hål är borradt, hvilket icke upptager hela stafvens bredd. Af en 8:de
runa fins endast ett litet fragment qvar nedtill i raden; resten har gått förlorad genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
