Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42. gärdslösa, bron vid kyrkan. 107
Inskriftens translitteration är alltså följande:
Øystæinn auk Sighwatr auk Aðhwatr létu ræisa stæin pænna auk bró pessa æftu
Awe faður sinn góðan.
öfversättning: Östen och Sigvat och Advat läto resa denna sten och göra denna
bro efter Ave, sin gode fader.
42. Gärdslösa, bron vid kyrkan.
Pl. XXVI. Fig. 42.
Litteratur: Rhezelius, Monumenta Runica, konceptet nr 26, utskriften n:r 11. — Peringskiölds
Samlingar 8, xxxvin. — Frigelius, Handskrifna samlingar i Kalmar stiftsbibliotek. — L. 1299.
Rhezelius säger i konceptet om stenens plats: »Widh kyrkian i bron liger thenne
afnötte Runflijsa», hvars längd i utskriften af annan hand angifves till 5 aln. 1 qv.
(3,12 m.), hvilket ock öfverensstämmer med Peringskiölds skala, bredden 9 qv. (1,35 m.).
Måtten äro i utskriften tillagda med blyerts af samma hand, som utomkring stenen på
teckningen gjort en anteckning för att beriktiga läsningen af inskriftens början. Då
detta beriktigande i det närmaste öfverensstämmer med Peringskiölds läsning, härröra
dessa anteckningar kanske från denne. Frigelius säger: »Vid Gärdslösa kyrkia på södra
sidan ligger en Runsten til bro öfver bäcken men är så afnött, att inga runor kunna
läsas». Hilfeling, Resa 1797, text, s. 40 yttrar: Den Runstenen n:o 1058, som tilförene
skolat finnas i Gärdslösa kyrko-lucka, finnes ej mera.
Det stycke af inskriften, som kunnat skönjas af Rhezelius och Peringskiöld, utgör
en slinga tvärs öfver stenen med en krök i hvardera ändan. Inskriftens början är i
konceptet |hlllH* i utskriften Kn+hT-H* •• De tillagda kännestrecknen äro skrifna
med annat, mindre svart, brunaktigt bläck, och då Rhezelius tillfogar: »Synes intet mere
af Runeskriften än hagwa | : id est hugga eller hacka : | sten etc», kan man sluta, att
Rhezelius själf gjort tilläggen med annat bläck i utskriften. Dessa tillägg äro alltså icke
att betrakta som en förbättring af läsningen i konceptet utan som en gissning om
ursprungliga Jydelsen af denna läsning. Peringskiöld läser i stället þínsi • Staen •, hvilken
läsning upptagits af L. 1299 och synes sannolik.
Prep. ’efter’ är hos Rhezelius eftr, hos Peringskiöld iftir, utan att vi kunna afgöra
hvilketdera är riktigt, det följande namnet öfverensstämmande Suini. Efter namnet följer
hos Rhezelius |-Hhl, hos Peringskiöld |-HRJ> hvilken ristning möjligen kan utgöra
släkt-skapsordet »broder», fast det af uppteckningen ser ut som ett ortnamn, föregånget af
prep. »i».
Upptages sålunda Rhezelius’ läsning af slutet men Peringskiölds af det föregående,
har inskriften alltså varit följande:
- ÞI+HI • ht+t+ • \\n\w • hhi+i • i+ini -
5 10 15 20 25
Translitteration: — þinsi • staen • iftir • suini • iaiui —
5 10 15 20 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
