Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Ristningen suini bör vara ack. sg. af ett namn *Swceinin, men hvarken i Svenskt
diplomatarium eller i Svenska riksarkivets pergamentsbref finnes något sådant namn, ej
ens i svag form *Sveni. Förmodligen är Sllini felläst för Sllina, ack. sg. af det namn
nom. sg. Sllini som finnes på Glemininge-stenen i Skåne, Wimmer, De danske
Runemindes-mærker III, s. 78, och sueni nom. sg. Klemensker-stenen II på Bornholm, ib. s. 212.
Transskriptionen är sålunda: — þænsi stæin œftir Swæina (’bröður) —.
öfversättning: — denna sten efter (sin broder) Sveine —.
43. Gärdslösa kyrka.
Pl. XXVII. Fig. 43 a, b.
Litteratur: S. Söderberg, Runologiska och arkeologiska undersökningar på Öland I, s. 23 f. —
Teckningar af H. A. R. Sidén i ant. top. ark.
I Gärdslösa kyrka finnas tre runstensstycken, som nu stå uppresta inuti kyrkan
mot östra väggen i det rum, där kol för värmeledningen förvaras. Det, som här nedan
kallas A, påträffades af Söderberg 1891, men en teckning af H. A. R. Sidén finnes dock
däraf i ant. top. ark., daterad 1873. Stycket B förefann Söderberg 1884, och stycket C
låg då i kyrkan som golfsten under hvalfbågen mellan kyrkans hufvudskepp och norra
tvärskeppet men var 1893 upptaget och rest mot östra väggen.
Alla tre styckena äro af samma blågrå kalksten, och slingorna på dem alla hafva
samma bredd, man kan sålunda med ganska stor säkerhet sluta till att de tre styckena
utgjort delar af samma runsten. Flisorna A och B äro visserligen blott 5—6 cm. tjocka,
stycket C däremot 14 cm., men baksidan på A och B visar, att de äro nyklufna, denna
sida är nämligen skroflig och skarpknölig.
Stycket A. Styckets största mått från hörn till hörn är l,oe m., dess största
bredd 59 cm. Af den ursprungliga kanten existerar blott ett 40 cm. långt stycke. Ytan
är sliten genom tramp och af runstrecken finnas endast bottnarna kvar, dessa ofta
skrof-liga och utbredda genom afstötning af flisor.
Runan 1 är ett svagt spår af ett kännestreck till P k, fint och skrofligt i kanterna,
ej fullt säkert. Runan 2 U är fullt säker, öfre delen af stafven på 7 cm. bortsliten,
äfvensom slinglinien upptill och nedtill. Runan 3 är en 11 cm. lång staf, hvars midt
förlorar sig i fördjupningar; toppen är svag, foten kraftigare, topp och fot synas ej stå
i rak linie; spår af kännestreck finnas icke. Runan 4 läser Söderberg som ett par
svaga spår af stafven och ett af nedre kännestrecken äro synliga, det senare endast | cm.
långt, allt mycket grundt. Runan 5 i, ett skarpt smalt streck, 6 är a, både staf och
kännestreck skarpa och smala med ojämn botten. Runan 7 r, 8 n, smala fina streck,
följda af ett kolon med öfre punkten mycket fin, den nedre större, säker.
Stycket A har alltså först ett namn med -biarn som senare led, af resterna af r.
1—3 att döma troligen kunbiarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
