Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
XVII
Wirnmer, Die Runenschrift, s. 195 f., antager, säkert med rätta, att lån av det
engelska runenamnet ös föranlett användningen av O som o-runa, men det synes, som om
man genotn den u-omljudda växelformen av det nordiska runenamnet skulle kunna
förklara åtminstone åtskilliga av de fall, där 0 brukas som o-runa före c. 1050. Ett annat
dylikt fall utgör fo|jur 142 St. Åby, vilken inskrift genom risfll och f med lika långa
bistavar visar sig samhörig med de ålderdomliga Heda-stenarne från början av
iOOO-talet. A. Kock, Sv. ljud/list. I, § 368, Und. u. Brech., s. 192, anser u-omljudet
uppkommet i sammansättningar med -fadher som sista led och därifrån överfört till det
enkla ordet.
Wimmer, Danske Runemindettmærker i, s. XLVIII f., stannar vid en liknande förklaring för oft ’efter’
på Vedelspangstenarne i—ii, och oftiR Skovlænge, som ban sammanställer med auft Glavendrup och anser uttalat
øft{iü), men anser i detta ett nasalt uttal utvecklat, som betecknats med 0. Utgår inan från den u-omljudda
formen ar runenamnet, synes hypotesen om ett nasalt uttal av oft icke behöva tillgripas: oft är en naturlig
beteckning för oft, om o är o-runa.
§ G. Ett medel att åtskilja äldre och yngre inskrifter utgör ock pret. ind. av verbet
’resa’, som i äldre inskrifter ändas på -|)i (-|)ll), i yngre på -ti (-tu); fördelningen på
inskrifter svnes av ordförteckningen.
J tr>
Jämföres förekomsten av ändelserna -|li (-|lll) och -ti (-tu) med föregående ålderslistor,
befinnes, att ingendera förekommer i kortkvistgruppen men -|li (-|iu) i 64 Bjälbo och
i m-ristningarne 81, 131, 132, varav framgår, att denna ändelse tillhör det äldre språket.
Av inskrifterna med 0 som a-runa förekommer dessutom -|li (-|)U) i 71 Dala, 92
Väderstad, 109 Erössle, 149 Furingstad, 176 Karlslund, 196 Hulterstad, däremot -ti (-tu) i
25 S. Mem, 229 Varby, 234 0. Stenby.
Bland inskrifterna med a för nasalerat a men U som o-runa förekommer -|li (-|)U) i
24 Lundby, Å sn, 42 örevad, 64 Bjälbo, 96 Karleby, 153 Styrstad, och -ti (-tu) i 22
Odenstomta, 47 Herrstaberg, 99 Hov, Mogata sn, 104 Gillberga, 105 Kärna, 118, 121, 122
Slaka, 155 Sylten, 161 Kimstad, 165 Skänninge, 180 Gammalkil, 186 Frackstad, 190 Nybble,
201 Veta, 221 Törnevalla, 233 ö. Stenby.
Bland inskrifterna med a för nasalerat a och intet exempel på o-runa förekommer
-|]i (-jiu) i 20 Hj ärtrum, 67 Ekeby, 191 Nybble, 219 Lundby, och -ti (-tu) i 26 Ö. Skam,
44 Björnsnäs, 148 Furingstad, 163 Skattna, 170 Osby.
Av inskrifter med U som o-runa utan exempel på nasalerat a förekommer -|)i (-|iu) i
112 Hjulsbro,
11 Vårdsberg, 15 Svensksund, 18 Kuddby, 85 Högby, 93 Haddestad, 132
Ileda, 133 Häggestad, 143 St. Åby, 197 Sorby, 208 Enebacken, och -ti (-tu) i 111
Lande-ryd, 14 Konungsund, 46 Herrstaberg, 214 Egeby, 89 Skrukeby, 103 Kaga, 120 Slaka,
129 och 130 Linköping,^ 172 Skärkind, 184 Sjögestad, 189 Bo, 207 Enebacken, 212
Ål-bäcken, 228 Tuna, 230 Åkerby trappbacke, 237 Ållonö.
Uti inskrifter med 0 som o-runa förekommer varken -|)i (-|)U) eller -ti (-tu).
Visserligen finnes -|]i 145 St. Åby, men denna inskrifts 0 har en egendomlig ställning, se
ovan rad 4 f. och s. xxii.
Ändelsen -ti (-tu) brukas icke blott på Ingvar-stenen 155 Sylten utan Hfren på de
runstenar, som kunna sättas i förbindelse med Knut den store: 111 Landeryd och 103 Kaga,
men 81 Högby, som hör till m-stenarne och nämner slaget på Fyrisvall och kanske är
III—164035. Östergötlands runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
