Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. kälvesten-stenen, v. stenby kyrka, aska hd.
7
emot -ii efter kort rotstavelse är kvar i SUI1U Ög. 8 men förlorat i Slin Vedelspang I.1
Liksom y synes betecknat med i uti siktriku Sigtryggw Vedelspang I, vilken uppfattning
stödes av beteckningen ill uti siktriuk Sigtrygg Vedelspang II, så betecknas även i StikllR
StyggwR y med i. Wimmer DR I, li och 70 läser siktriku som Sigtriggw men siktriuk
som Sigtriugg, såsom ock A. Kock, Sv. ljudhist. I, 26, och F. Dyrlund, Ark. f. nord. fil.
27, s. 347, men medger möjligheten av ovanstående uppfattning, som han dock anser
mindre trolig. Vad StiklJR StyggwR beträffar, är emellertid uppfattningen av i som y den
enda möjligheten, om ordet, som Lindroth, Arkiv f. nord. fil. 24, s. 337 ff. sökt visa,
ursprungligen har stammen *stugia-; dess va-stamsböjning, som ordet har i denna inskrift,
anser Lindroth vara sekundär, och omljudet härrör alltså från böjningen som ia-stam.
En annan uppfattning av StiklJR är, att det skulle utgöra namnet isl. Stigr, vilket
liksom appellativet isl. stigr, stigr bör hava varit u-stam (A. Noreen, Altisl. Gr2. § 328,
anm. 1; H. Lindroth, s. 341). S. Bugge, Bidr. til d. ældste Skaldedigtnings Hist., s. 21,
antager, att StikllR uttalats StiguR, besläktat men ej identiskt med Stigr, gen. Stigs, A. Kock,
Arkiv f. nord. fil. 12, s. 250, jämför däremot StikUR med isl. Stigr. Då pl. kubl kumbl
förlorat -u, bör -u även bortfalla efter lång rotstavelse i * StiguR, varemot *StiguR skulle
vara bibehållet i enlighet med SIWU sunu; Sttg{u)r vore tänkbart jämte StigR liksom
ap-pellativt isl. stigr jämte stigr. Fsv. Stigh latiniseras enligt M. Lundgren Personnamn till
Stigotus och synes vara kortnamn till *Stigh-gøt. Oin namnets första del vore ordet ’stig’,
kan ju kortnamnet hava haft u-stamsform.
Att |)äil f)QU, ack. plur. neutr. av det dem. pron., som vanligen betyder ’den’, här
brukas i betydelsen ’denne’, utgör också en ålderdomlighet.
Pret. kai†i torde böra återgivas med gæröi, möjligen gar di, gigröi, se Noreen, Altscliwed.
Gr. s. 463.
Inskriftens sannolika uttal kan betecknas sålunda: StyggwR (StiguR) gæi’Öi kumbl fiou
ceft Øyvind sunu sinn. Sä fiall guslr.
översättning: Stygg (Stig) gjorde detta minnesmärke efter Öjvind, sin son. Han föll
österut.
Noreen antar inskriften vara ristad omkring 900, det synes möjligt, att den icke är
fullt så gammal.
Ristningen är väl närmast att jämföra med Vedelspang-stenen I, som Wimmer, DR. I,
s. 69 f., visar vara ristad av en svensk och av historiska skäl s. 72 hänför till c. 950.
Även denna har inskriften i olika långa rader med gemensam skiljelinie och gränslinie
i början, har runorna H, h och kännestrecket utgår i allmänhet nedom stavens topp i U, r>
men S, t, b hava vanlig form, h, r förekomma icke, men m har kännestrecken högt upp
och ingen stav mellan dem. Dessa inskrifters språkformer hava ovan jämförts.
Denna inskrifts ålderdomliga språkform gör, att den avlidnes fall österut måste
hänföras till någon av de tidigare förbindelserna mellan Sverge och Ryssland, där sedan
mitten av 800-talet riken grundats av svenskar. I saknad av närmare uppgifter kan det
synas fruktlöst att söka bestämma, i vilket krigsföretag öjvind kan hava deltagit, då krigare
1 Om beskaffenheten av -w i styggicn har meningsutbyte ägt rum mellan O. v. Friesen, Till nord. språk-
historien I (1901), II (1906) i Skr. utg. af K. Hum. Vetensk.-Samf. i Uppsala VII, 2, IX, 6, och A. Kock, Ark.
f. nord. fil. 18, s. 243 t., 20, s. 256 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
