Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39. SKEPPSÅS KYRKA, BOBERGS HD.
37
På grund av denna inskrifts höga ålder bör diftongen antagas bevarad i ordet ’sten’,
Ö © Ö O
och inskriften alltså transskriberas: Ingvar it satti stæin.
Översättning: Ingvar satte stenen.
o O
Anm. Om en förment runsten upplyser C. F. Nordenskjöld (Reseber. 1870, s. 55, teckn. pl. IX) följande:
»På ett av de sydvester om Tornby helägna åkergärdena finnes bland andra minnesmärken ett kullrigt block
af circa 12 fots längd och 4 à 5 f. höjd. Å dess norra yta löper från öster 3,2 fot från marken ett 7 à 6 tum
bredt band och sluter i vester 5 tum från marken. Det har visserligen vid första påseende en förvillande likhet
med en runristad slinga, men sannolikt är här såsom vid Runamo en lusus naturæ, ehuru en och annan figur
verkl. ser ut som inhuggen.»
39. Skeppsås kyrka, Bobergs hd.
Pl. XIV. Fig. 1. (B. 912.)
Litteratur: B. 912; L. 1084; W. 98; Buræus, Monumenta Sveo-Gothica liactenus exseulpta (år 1G24),
nr 47, till vilket avtryck originalteckningen finnes uti llunahäfd eller a/ritning och afmålning af en hop
runastenar ... af Johan Thoineson Bure år 1002, s. 107, å kungl. bibi. i Stockholm; Broocman, Beskr. öfver
Östergötland 2, s. 141.
Broocman omtalar runstenen som befintlig i kyrkan, P. A. Säve kunde 1861 icke finna
densamma, och den saknas fortfarande.
Runstenen har uppenbarligen varit en kalkhäll såsom ög. 35 Fornåsa. L. 1684
beskriver den vara »femkantig, nästan sköldformig, bredare i öfre ändan, i nedre afkantad».
Enligt måtten i B. 912 har runstenen varit 1,5 in. lång, 1,14 ni bred i storändan, varifrån
den jämnt afsmalnade till den en meter breda lilländan, som därpå löpte ut i en
trubbvinklig spets. Slingans bredd har varit 10 cm.
Inskriften börjar i den vinkel, vari lilländan utlöper, och är ristad med runornas topp
mot stenens kanter från vänster till höger utefter lilländans ena sida, hela den följande
långsidan och storändans kant och inemot hälften av sista långsidan.
Teckningen i B. 912 innehåller följande runor:
ehr; iigr; brutte i aih i nastatum : ok ; kiløh ! btyhum : uara ; batrn ; öster: |ieras ; hal i til: ro;
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60
ok ; til; na|ia ok i allum : kristn[o]m i shallum
65 70 75 80 85 90 95
Denna inskrift är i flera avseenden märklig.
Läsarens skarpsinnighet sättes på prov genom omställning av runorna i ehr för her ’här’
och skiljetecknets oriktiga plats i batrn i OSter och S i hal, och troligen äro dessa fall icke
tillfälliga felaktigheter. De många binderunorna göra ävenledes inskriften något svårläst.
Av stungna runor äger inskriften e och g, varemot d saknas och t brukas i dess ställe,
såsom framgår av brutte och nastatum, i vilk.et senare ord inan egentligen väntar |). Sista
niynden i brutte måste alltså uppfattas som binderuna te, icke som d. Uti inskriften på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
