Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
90. Skrukeby, Högby sn, Göstrings hd.
Pl. XXIX. Fig. 1.
Runstenen anträffades av f. d. garvaren Björkdahl våren 1904 vid planeringen av
marken efter gamla byggnader vid Bondegården i Skrukeby och restes vid vägen genom
Skrukeby från Högby, ett litet stycke från landsvägen mellan Mjölby och Hästholmen.
Stenen utgör nedre delen av en runsten. Ämnet är rödaktig granit. Höjden är 1,09 m,
bredden vid foten 74 cm, i toppen 40 cm. Slingans bredd är 14 cin.
Nedtill t. v. står inskriftens första ord ketil genom ett snett kors skilt från inskriftens
sista ord sin, som står framför i samma slinga. Efter ketil + finnes blott nedre hälften
av en stav, som kan förmodas hava tillhört r (i ris|li). Därefter äro stenens topp och
större delen av högra sidans inskrift bortslagna. Framför det slutande + frita sin finnes
O O
blott 6 cm nedifrån av en stav samt S, vilka runor förmodligen utgjort slutet av ett namn
på -kils, t. ex. [|jurkil]s.
Inskriften är alltså: * ketil + [r–l]S + frita sin
5 10 16
översättning: Ketill [reste denna sten efter Torgil]s, sin frände.
91. Järstads kyrkogård, Göstrings hd.
Pl. XXIX. Fig. 2.
Litteratur: B. 884; L. 1178; W. 140; Broocman, Beskr. öfver Östergötland 2, s. 724; P. A. Säve,
ATS. I, s. 132; Reseber. 1861, s. 133; C. F. Nordenskjöld, ÖFT. I, s. 59; Reseber. 1870, s. 47, teckn.
pl. VIII; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 11, teckn.
I B. 884 säges runstenen vara på kyrkogården, av Broocman och L. 1178 »under
torntrappan», P. A. Säve fann den i vinkeln mellan vapenhusets östra och kyrkans södra vägg,
där trappan fordom gick upp i tornet, och där restes den 1895.
Runstenens ämne är blågrå granit. Höjden är 2 m, efter resningen 1,85 m; bredden
vid ristningens början 1,17 m. Högra slingan löper efter stenens kullriga kant, slingans
bredd är 15—17 cm.
Inskriften börjar med en punkt, varpå det namn följer, som av alla föregående
undersökare lästs yria eller uria. Första runan är troligen y, om ock pricken är oregelbunden.
Den andra runan är däremot U och kan svårligen uppfattas som r, då kännestrecket löper
jämnt och helt olika mot r. 5 r. R. 3 är i och 4 a, men på a saknas toppen. W. 140
ifrågasätter att läsa uista, men denna läsning är omöjlig och stöder sig på en fåra mellan
U och i, som vid ringaste granskning visar sig sakna betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
