Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101. skinberga (skönberga) prästgård, hammarkinds hd.
101
Ristningen är ställvis otydlig. I första ordet suain äro stavens topp och bistavens
ändar fullt tydliga i a, runan för övrigt skadad genom avflagning, vilket ock är fallet
med n, varav eg. blott spetsen av h. bistaven är i behåll. Ordet »och» är ristat llllk;
B. 925 visar därefter en punkt, som nu ej kan fastställas. I Sliainal[tr] är stenen avslagen
nedanför I, dock synes nedtill 4 cm av t.
A högra sidan är det första synliga 2 cm av foten till a i [ra]istu, av vars U, såsom
redan i B. 925, blott nedra hälften är i behåll med staven lutande åt höger, vilket ock
är fallet i övriga II.
På stenens mittyta utom slingan står fa|jur, och av dennes namn finnes slutrunan I
i behåll i slingan nedom II i Sliain.
Med de från B. 925 hämtade runorna inom [ ] är inskriften alltså följande:
suain nuk suainal[tr • ra]istu–1 fa|iur
5 10 15 20 25
Namnet suainaltr motsvarar Swenaldus de Rutuvik Vbott. SI). IV, 646 (1339, afskr.).
översättning: Sven och Svenald reste (denna sten efter —1, sin) fader.
101. Skinberga (Skönberga) prästgärd, Hammarkinds hd.
Pl. XXIII. Fig. 3 (efter E. Ihrfors).
Litteratur: E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 41, teckn.
De två bitar av en runsten, som E. Ihrfors avbildat i Ostrogothia sacra, lågo enligt
hans meddelande på 1870-talet som förstugubro i kyrkoherdens arrendatorsbostad. Vid
mitt besök 1907 kunde styckena icke återfinnas. Socknen kallas ock Skönberga.
Det ena stycket innehåller runorna —litu • kiar— ’läto göra’, det andra: • iskii—, vilka
troligen tillhöra ett namn, sannolikt, såsom Ihrfors föreslår, Æskil.
102. Kaga prästgård, Hanekinds hd.
Pl. XXXIV. Fig. 1.
Litteratur: W. 91; P. A. Säve, ATS. I, s. 82, teckning; C. F. Nordenskjöld, Östergötlands
forn-minnesför. tidskr. I, s. 18, teckning; Reseber. 1870, s. 25, teckn. pl. I; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 30,
teckning.
Enligt P. A. Säve anträffades runstenen 1860, liggande omvänd i prästgårdstrappan.
Säve har blott avtecknat den hälft av stenen, som innehåller inskriftens början och slut.
Nordenskjöld uppger, att båda hällarne varit använda till trappsten. Genom adj. K. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
