Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
Hagsons åtgörande har stenen förts till Linköping, där den ligger i domkapitelhusets
(konsistoriehusets) övre förstuga.
Runstenen består av två kalkhällar, som passa tämligen vül tillsammans. Av den ena
har ett hörnstycke avslagits efter Nordenskjölds avbildning men finnes ännu i behåll.
Ämnet är enligt undersökning av lektor Schött i Linköping silurisk kalksten från
Östergötland. Längden är 1,71 m, bredden vid inskriftens början (il cm, vid mitten av
stenen 59 cm, i den andra ändan 57 cm. Stycket med inskriftens början är efter första
långsidan 61 cm, på den motsatta 88 cm. Mittstycket är i stenens längdriktning 18 cm,
i breddriktningen 42 cm. Tredje styckets längd är 85 cin.
Inskriften är ristad på långsidornas kanter med runornas topp inåt stenen, vars
mittyta är fylld av upphöjda ornament, vilkas lopp delvis icke kan fastställas på grund av
stenens förvittring.
Skiljetecknen äro kolon utom det första, som är ett rakt kors.
I sinkß är övre staven på n bortslagen och av v. bistaven finnes intet spår, enär
den i spetsen är bortslagen, intill staven avflagad. På t i let är bistavarnes
föreningspunkt för långt åt h.
Efter let är ett stycke av 68 cm bortslaget. I det föreg, är avståndet mellan runorna
i regel 4 cin, och med detta avstånd skulle 17 runor eller skiljetecken rymmas på det
bortslagna. Denna runsten har mycket släkttycke med ögl. 213 Västerlösa. Efter dennas
inskrift kan det förmodas, att rummet mellan let och eftlR innehållit: : lekia : Stein : |iena :
Efter let är kolon alldeles avflagat, så ock I i lekia utom nedersta delen av staven; hela
staven och bistaven spåras dock. Även av e i lekia finnes nedtill ett kort stycke,
som ser ut att obetydligt divergera från föregående stav; månne därför inskriften haft
iskm?
Uti fri|ielfi är på det första f staven ovan bistavarne, större delen av övre och övre
hälften av nedre bistaven bortslagna.
På grund av förvittring är det omöjligt att se, 0111 något skiljetecken inleder andra
långsidans inskrift. I kunu äro ku grunda.
I ku|) finnes av k blott en antydning till staven och ett spår av bistaven, U är grund.
Skiljetecknet efter ku|] är bortslaget, efter sialll avflagat. I hinaR finnes en antydning av
staven till h, möjligen ett svagt spår av nedre högra bistaven, av i en svag antydning, i n
är v. bistaven avflagad.
Inskriften är alltså följande:
+ sinkR: let [/ekia: stein : fena:] eftiR: fri|ielfi: kunu : sina: ku|] [:] hialbi: sialu [:] hinaR
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Namnet SinkR förekommer endast i denna inskrift. Det kan tänkas motsvara adj. isl.
sin kr ’egennyttiga som väl då ursprungligen varit öknamn. Icke heller kvinnonamnet
Fridælf är annars uppvisat men lätt tänkbart.
översättning: Sink lät [lägga denna sten] efter Fridälf, sin hustru. Gud hjälpe
hennes själ!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
