Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
Adj. isl. nytr, fsv. nyter ’duglig, duktig, hurtig’ iir mera sällsynt som lovord åt den
avlidne men förekomhier också fa|]ur sin: nytan L. 917 Öja; miuk nutan trik L. 640 ö.
Ryd; fa|iur> sin > manutan L. 371 Glia och förkortat nu ög. 15, 21 (sun : sinnu).
Namnet kisa gen. sing. hör till fsv. Gise som Lundgren, Personnamn, anser vara dels
främmande, dels en i Sverige uppkommen förkortning av Gismund eller dylika namn,
vilken senare uppkomst visas genom namnets förekomst i denna runinskrift, den enda,
där det förekommer. Skrivningen Giismunder, Lundgren, Personnamn, antyder långt l.
Sammalunda bör då kortnamnet Gise antagas ha långt i.
Relativsatsen aR : uaR : han : Sun : kisa chr vaR hann sun Glsa är lika ofullständigt
underordnad huvudsatsen, som t. ex. isl. pann konung, er undir honum (?: under vilken) eru
skattkonungar, Fritzner, Ordbog2, s. 345 a.
översättning: Torsten reste stenen efter Viste, sin fader, en duktig bonde, som var
son till Gise.
106. Kärna kyrkogård, Hanekinds hd.
Pl. XXXVI. Fig. 1.
Litteratur: L. 1143; W. 87; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 283; C. F. Nordenskjöld,
Östergötlands fornminnesför. tidskr. I, sid. 22; Reseber. 1870, s. 27, teckn. pl. II; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra,
s. 28, teckn.
Broocman yttrar: »Förutom nyssnämnda runsten (Ög. 105) är här ock en uti
Wästra Kyrkodören till tröskelsten lagd, hvars Runor åldern gjort oläsliga». Wiede (W.
87) antager detta vara samma sten som det här behandlade fragmentet, vilket står invid
gången t. v. om västra kyrkogårdsporten.
Stenen är ett fragment av grå granit, som utgör nedre ändan av en utan tvivel
ståtlig runsten. Bredden är l,2i cm; höjden nu blott 80 cm, tjockleken till vänster 14 cm,
till höger 28 cm.
I högra övre hörnet synes ändan av runslingan, 14 cm bred. Av inskriften finnes
blott ett begynnande kolon, första runan |j, vars bistav är vänd uppåt, samt staven och
översta delen av bistaven till den andra runan, som säkert varit U. Runornas toppar hava
alltså varit riktade inåt stenen, vilket ock är fallet på de två andra runstensfragment, som
finnas vid Kärna, ög. 107, 108. Inskriften på dessa visar, att båda omöjligen kunna ha
tillhört samma runsten, men alldeles omöjligt är icke, att Ög. 107 kan tillhöra övre delen
av Ög. 106, jfr Ög. 107.
Inskriften börjar med : JlU-, vilket kan förmodas vara början till namnet på samme
burstin, som rest Ög. 105. Då Ög. 105 har pret. risti, kan alltså blott Ög. 107, som ägt
samma form, hava hört tillsammans med Ög. 106. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
