Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
Inskriften är enligt B. 843:
krimuluf • resti • sten • iftR • |wrburn • fa|jur: sin •
5 10 15 ’20 25 30 35
Då övre punkten i kolon framför sin står i jämnhöjd med övriga skiljetecken, är den
nedre punkten sannolikt felläsning.
översättning: Griinulf reste stenen efter Torbjörn, sin fader.
121. Slaka kyrkogård, Hanekinds hd.
IT. XL. Fig. 2.
Litteratur: W. 81; P. A. Säve, ATS. 1, s. 78, teckning pl. 19, fig. 2; Reseberättelse 1861, s. 38,
teckning; C. F. Nordenskjöld, Östergötlands fornminnesför. tid nkr. I, s. 3; Reseber.; E. Ihrfors, Ostrogothia
sacra, s. 31, teckn.; G. Stephens, ONRM. 2, s. 791, 3, s. 337, P. A. Säves teckning.
P. A. Säve fann runstenen till en del i jorden, inlagd i södra kyrkogårdsmuren öster
om Ög. 118, så ock C. F. Nordenskjöld, men 1875 var stenen rest, där den nu står,
på kyrkogården nära södra kyrkogårdsmuren mitt emot kyrktornet, 19 steg väster om
Ög. 118.
Ämnet är rödaktig grovkornig granit, såsom Ög. 118. Höjden är 2,22 m, bredden vid
fotslingans ytterlinie 96 cm, vid korsets bas något över 1 ni. Slingans bredd 10—11 cm.
Det första namnet är troligen asmutr, vilket P. A. Säve alls icke läst och C. F.
Nordenskiöld läst askur. På m är högra bistaven skarp men även den vänstra är i behåll och
närmare staven rätt tydlig; på t är vänstra bistaven knappt skönjbar, den högra något
tydligare. Även auk ■ |jeR är rätt otydlig ristning, men pricken i e är djup. Uti eftiR är
nedre hälften av i förstörd. Den avlidnes namn läser Nordenskjöld sarta, men i t är vänstra
bistaven 2,5 cm, den högra 5,5 cm och synnerligen djup. Inskriften slutar ined sia sinn.
Inskriften är alltså följande:
asmutr • auk • |ieR • bru|ir • restu • sten • |iani • eftiR • sarta • fa|iur • sia •
5 10 15 20 25 30 35 40 45
Även i denna inskrift brukas |iani nom. sing. ftænni för ack. sing.
Det är svårt att avgöra, vilket namn sarta motsvarar. Om t, som har företrädesvis
högra bistaven utvecklad, vore avsett att vara I, skulle namnet vara sarla, vilket kunde
vara en fsv. motsvarighet till fvn. Sgrli, då fvn. Sgrli ingalunda blott tillhör hjältesagan,
se Lind, sp. 1023 f. Det är dock kanske sannolikare, att sarta hör till ett namn *Svarti,
vars v blivit utelämnat i uttal eller beteckning och vilket namn ursprungligen varit tillnamn.
översättning: Asmund och hans bröder reste denna sten efter Svarte, sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
