Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122. lambohov, slaka sn, hanekinds hd. 119
122. Lambohov, Slaka sn, Hanekinds hd.
Pl. XL. Fig. 3.
Litteratur: B. 844; L. 1140; W. 82: Peringskiöld, Mon. 7; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 272; C. F. Nordenskiöld, Östergötlands fornminnesför. tidskr. I, s. 7; Reseber. 1809, s. 6.
Peringskiöld säger, att stenen ligger uti »Boosgård», där ock Broocman säger den vara.
C. F. Nordenskjöld upptäckte fjärdedelen av stenen vid ingången till Lambohovs nya loge
å dess södra långsida, där stycket ock befann
sig vid mitt besök 1888, men det fördes samma
år till Östergötlands museum i Linköping, där
det av mig undersöktes 1893.
Enligt B. 814 har runstenen varit 2,41 m
hög, 1,37 m bred vid foten och å toppen längs
nedre slinglinien. Slingans bredd är 14 cm.
Ämnet gråsten.
Det lilla stycke, som nu finnes i behåll av
högra övre hörnet, är 74 cm långt, 33 cm brett
i nedre ändan, 35—37 cm tjockt. Runorna
-ti: harmina - äro mycket tydligt och brett ristade;
sista a saknar övre staven och högra bistaven.
Inskriften har enligt B. 844 varit följande:
anunR: risti: ifti: harmina: bru|ii sin - ku|ian: trik -
5 10 15 20 25 30 35
hala: uais
40 45
Namnet har|lina förekommer annars icke, men
en stark biform därtill finnes enligt min
undersökning i nom. ar|]ill Kärsta Uppl. där’B. 227,
L. 588 läsa au|iin, D. II, 171 au|ian och torde
förhålla sig till fsv. Hardhe, Hardh-sten såsom
kiulin (Gyllin, Gullin) till kiuli (Gylle) och Ødhin
till Ød/ie. Måhända är harmina en arkaiscrande
ristning för har|]in, jfr Rök III, s. 287. Bestämningen ku|ian bör höra till trik, icke till
bru|]i sin, ty det förekommer icke annars att ’god’ lägges till släktskapsbeteckningen, då
annan apposition följer, men väl, att i så fall ’god’ föregår denna apposition t. ex. SUlKSin:
har|ja * ku|ion * trok L. 1388, 1351, fa|wr • sin • ku|iaii: |]Rkn T. 41, 45.
Återstoden hala : uais kan jag ej tyda. Som en möjlighet vill jag nämna följande: hala kan vara adv.
fsv. kalla ’mycket, högeligen’, av och jämte hardhla; däremot talar något, att i runsvenskan alltid har|oa brukas
i denna bet., se t. ex. Ög. 104 Gillberga; uais måste då vara en förkortad form av ett adj. och kunde om a
läses n vara ack. siug. mask. av en fsv. motsvarighet till isl. üneiss ’anseet’, eg. ’icke neslig’, i avs. på det
nekande uttryckssättet jfr. Ög. 77 Hovgården och Ög. 217 Oppeby.
b. 844.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
