Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128. linköping, s:t lars kyrkohärbärge.
123
128. Linköping, S:t Lars kyrkohärbärge.
Pl. XLI. Fig. 2.
Litteratur: B. 852; L. 1133; W. 74; Peringskiöld, Mon. VII; Celsii saml. å Uppsala univ.-bibl.,
teckning av d. 30 aug. 172G; Broocman, Deskr. öfver Östergötland, s. 8G; Meddel. från Östergötl.
fornminnesför. 1903, s. 22 f.; 1904, s. 27 f.
Enligt B. 852 och Peringskiöld, Mon. VII, fanns runstenen i »S. Lars kyrkioherberges
vägg i Linköping» och på teckningen i Mon. VII står antecknat: »N. B.: Muren föll då
omkull, effter de gräfde så under grunden». Celsius
säger: »Denna sten står i Linköping vid St. Lars
dock utom kyrkogården väster om kyrkan upprättad
å sido utmed Agatan vid ett litet gammalt stenhus,
som nu brukas till en bod» och Broocman säger 1760
kyrkohärbärget vara »Nordwäst utom Kyrkogården
beläget» och runstenen så rest »på Norra sidan».
Den fördes snart därefter till Valla, varest den
upprestes i en gärdesgård vid gården av assessor
L. Sparschuch, som blev ensam ägare av Valla 1766,
men borttogs 1817 av dåvarande ägaren Boije och
lades som valv under en bro strax bredvid
inkörsel-vägen till gården. Dessa uppgifter meddelas i ett
brev från generaldirektör L. B. Falkman i top.
arkivet efter en anteckning i hans exemplar av
Brooc-mans Beskr. öfver Östergötland och infördes i Meddel.
1903, s. 22 f. Med ledning därav lät n. v. ägaren
av Valla, kapten IL Westman, företaga grävningar
och lyckades påträffa platsen, där stenen låg, ehuru
det omnämnda brovalvet ej mera var synligt, enär
(let dike, varöver det var lagt, längesedan blivit fyllt.
Den var sönderslagen i två stycken men i övrigt
alldeles oskadad. Kapten Westman lät hopsätta
stenen och resa den på gårdsplanen öster om manbyggnaden.
Ämnet är ljusröd granit. Höjden är 2,n ni, bredden vid foten 1,32 m, i toppen,
tangerande övre slinglinien, l,i7 in, tjockleken nedtill t. v. 22 cm. Den yttre slingans
bredd är 15—16 cm, den inre slingans 13—18 cm, mittslingans 15 cm. överst finnes
ett enkelt kors, som saknas i B. 852.
Inskriften börjar nedtill t. v. med ett kolon, som ej finnes i B. 852, framför namnet
santau. Ristningen |linasa är säker. Efter fasta står ett snett kors upptill och ett nedtill.
B. 852 har bunta, men bistaven på n år nu ej synlig på grund av ceiuentfogen, och
därefter tyckas två kors finnas, det övre nästan som en punkt. Den inre slingans sista namn
är ku|imunt, följt av kolon; i B. 852 är t fattat som avslutning av slingan. Framför
mittslingans auk finnes kolon, efter detsamma ett litet rakt kors.
b. 852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
