Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
av kyrkogårdsmuren å södra sidan väster om porten med blott slutet av slingan synligt.
Sedan stenen blivit uttagen ur muren och rest utanför södra kyrkogårdsmuren öster om
porten, undersökte jag ristningen i dess helhet 1897, men större del av den fanns icke
i behåll, än B. 858 visar.
Ämnet är gråsten. Höjden är 189 cm, bredden vid foten 98 cm, upptill 93 cm, varvid
med fot menas den del, som ursprungligen stått i jorden men nu rests i höjden. Höger
och vänster äro liksom upp och ned nu ombytta, men alla dessa uttryck skola här brukas
om stenens ursprungliga ställning.
Inskriften börjar efter ett snett kors med namnet |ifra||, som återfinnes i fsv. Ofradh,
Ufradh, se Lundgren, Personnamn.
I seti sträcker sig övre staven av S 2,5 cm nedom mellanstrecket men når icke nedre
linien; e torde ha prick, ehuru
utvidgningen av staven är ganska
obetydlig. Efter seti finnes intet
skiljetecken.
I Still har t alldeles otvivelaktigt
utseende av K; stavens längd är
9 cm, bistaven utgår 3,5 cm
ovanifrån.
Högra sidans första runa är ett
9,5 cin långt streck, lutande åt
vänster, dess fortsättning är
bortslagen, men från dess nuvarande
spets utgår en 3 cm lång linie
snett uppåt; runan torde hava varit
+ a och ordet [f]aur ’fader’ med
utelämnande av |), vilken förkortade ristning även begagnas ög. 99 Hov, B. 1099, L. 1053
Järstad, undersökt av O. v. Friesen 1904, och B. 790, L. 909 Renneryd, Sdml., förlorad.
Efter [f]aur och sin med omvänt S följer ett snett kors och därpå en rungrupp, som
synes kunna läsas irkiluk och innehålla den avlidnes namn. Den första mynden ser ut
som K med stav och bistav på var sin sida om en avsats. Då ett ord ej gärna kan
börja med rk, synes det sannolikt, att denna stav är att uppfatta som runan i och avsatsen
som stav till bistaven av T; denna bistav kan icke med Wiede läsas som S, som däremot
riktigt uppfattat de följande runorna som kil. Troligen utgöres namnet av irkil, som
motsvarar arkil B. 52, 56, L. 449, D II, 108 Belistad, Uppl., undersökt av mig 1900, och isl.
Arnkell.
Efter detta namn följer emellertid i samma rad ännu ett par runor, som icke finnas
i B. 858 och synas vara uk; U är ganska klar samt staven på k; dettas bistav är liten
och upptill böjd på grund av runans ställning i slingkröken men synes dock otvivelaktig.
Runorna uk utgöra då ordet ’och’, som sammanbundit huvudslingans inskrift med den
i bislingan till höger oin högra slingan uppifrån och nedåt, av vars inskrift blott det
avslutande korsformiga skiljetecknet är i behåll. I fråga om innehållet av bislingans inskrift
finnas så många möjligheter, att ingen förmodan kan vågas.
b. 858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
