Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147. FUKINGSTADS KYRKA, LÖSINGS III).
139
Inskriften är alltså följande:
x ufra|) x seti stin — [f]aur sin ir kil uk — +
Transkription: Ofradh scetti sten — faöur sin Ærkel ok —
översättning: Ofrad satte stenen — (efter) sin fader Ärkel och —.
147. Furingstads kyrka, Lösings hd.
Pl. XLVII. Fig. 2.
Litteratur: B. 862; L. 1100; W. 23; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 543; C. F. Nordenskjöld, Reseber.
Peringskiöld säger »Furingsta torngafwel» vara runstenens plats, där den dock icke
mera var synlig för Broocman, ocli P. A. Säve fann den icke 1862. Vid kyrkans reparation
18881 uttogs denna runsten jämte två andra
ur kyrkans murar och restes på planen
utanför västra kyrkogårdsmuren. Denna
runsten står nära landsvägen 5 steg söder
C> O
om södra kyrkogårdsmuren.
Ämnet är rödaktig granit. Höjden är
2 m, bredden vid foten 37 cm, i toppen
tangerande nedre slingan 27 cm. Slingans
bredd är 7 cm.
Inskriftens tredje ord |)a[iR] saknar nu
runorna [in], men enligt B. 862 har för A R
stått T m, runan har alltså varit stupad
för att få bättre rum i slingkröken.
Ordet efter kir|)U • är synnerligen svårläst. Säkert ses hll+K+A siiakaR; fråga är då,
vilka runor de båda stavarna varit, till vilka inga bistavar med säkerhet kunna fastställas.
Då de båda stavarna på mitten förenas av en fåra, kunna de möjligen tillsammans bilda
B b, ehuru av en föga utpräglad form. Därigenom vunnes en mycket god tydning:
sbakaR ’spänger’, såsom B. 785, L. 906 Ålsäter, Södml., säges auk: kiar|ii: sbankaR : ufiR sun;
eljest heter fsv. spång i pl. spænger. B. 862 har StnakaR, vilken läsning min förnyade
undersökning 1907 visade vara ytterligt osäker. Redan 1891 ansåg jag blott stavarna
tydliga, tyckte mig på Bautils t möjligen se spetsen av bistaven, fann bistaven till n
otydlig invid staven, i ändarna mera fördjupad, men antecknade ock, att en 2 cm lång
vågrät skåra sammanbinder stavarnas mitt, så att en figur lik H uppstår, vilken jag nu
anser vara den verkliga ristningen och avsedd att vara B b.
Det kan vidare icke med säkerhet utredas, liuru slingan börjat och slutat nedtill på
stenen, ej heller vad som rätteligen utgör det första U i bru|mr.
1 Enligt uppgift av orgelnisten P. A. Issoen skall vid denna reparation en runsten hava varsnats av arbetarna
under ett fönster troligen å norra sidau eller i den s. k. Nykyrkan, en tillbyggnad, som gjorts 1732—34, men
de förtego upptäckten för att slippa taga ut stenen.
IS. 862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
