Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171. SKÄRKINDS GAMLA KYRKA, SKÄRKINDS HD.
161
mindre djupt ristade delar givit dein utseende av att vara oristade. 10 f5 a är något
otydlig, stavens längd c. 10 cm, bistavarnes c. 4 cm, den övre löper tillsammans ined
vänstra bistaven till 11 Y R, som är grunt ristad men kännes väl av fingret och skönjes
tydligt under skynket. Stavens längd är 10 ctn, vänstra bistaven litet tner än 3 cm, den
högra litet otydlig, troligen 3 cm, staven ovan bistavarne 3 cm, är alltså högre än dessa.
R. 11 T R varsnades icke av C. F. Nordenskjöld men upptäcktes av K. A. Hagson 1882.
Måhända finnes, såsom Wimmer, Dia Runenschrift, Berlin 1887, s. 165, säger, en
punkt uti inskriftens slut, men den är mycket osäker.
Inskriften är alltså: sktyaleubaR
5 10
Denna ristning uppfattade S. Bugge, Arkiv f. nord. fil. VIII, s. 23, som ett namn
*SkinpaleubaR, som i isl. form skulle heta Skinnljüfr.
Th. v. Grienberger, Zur Runenlehre, s. 70 i Zeitschr. f. deutsche Phil. 39,
framhåller, att ett dylikt namn icke skulle äga något motstycke bland de många fht. namnen
på -liup och därför på sin höjd kunna vara ett binamn, men ifrågasätter tillika, om
ristningen betecknar ett sammansatt namn och icke fasthellre skall uppdelas i Ski|ia leubaR,
av vilka delar den förra vore ett personnamn, som motsvarade fht. Scito i Libri confrat.,
och den senare adj. ’carus, dileetus, amatus’, sv. ljuv, som bestämning till namnet, vilket
adj. även förekommer uti den urnordiska inskriften från Opedal i Norge, Bugge, N. I. I,
s. 295 f.
J. Sxvenning invänder med rätta, att ristningen ski|]a- med |) icke är förenlig med
fht. Scito, isl. SkiÖi, vilket namn redan Stephens ville finna uti inskriftens början, enär
dessa namn borde motsvaras av *skida-, då man knappt kan antaga, att |) och d på
Skärkind-stenens tid sammanfallit, anför, att Noreen, Aisl. Gr.3, s. 338, »tolkat
Järsberg-stenens ubaR hite ined Ufr *Hite ’Ufr dein Hitr (setzte den Stein)’, d. v, s. han har i
ubaR sett ett personnamn Ufr (jfr appellativet ufr), icke såsom förut Bugge (Tidskr. f.
Phil. o. Pæd. VII, s. 238) med åsidosättande af den svårighet, R för väntadt r erbjöd,
prep. ubar, got. uf ar, fht. ubar ’öfver’», och föreslår att i enlighet härmed uppfatta denna
inskrift som: Skinpale UbaR, det senare samma namn i nom. sing. som ubaR Järsberg, det
förra dat. sing. av ett urnord. namn *Skinp>alaR, vars fht. motsvarighet *Scindal synes
ingå i fht. ortnamnet Scindalasheim, Förstemann, Ad. Namenbucli II.
Vid prövningen av dessa olika tolkningar synes först och främst sammanställningen
av Ski|ia med fht. Scito, isl. Skiöi på av Swerming anförda skäl böra uteslutas, och denna
del av ristningen alltså antingen läsas Skipa- eller Skinpa- som Bugge föreslagit och
Swenning utförligare motiverar genom hänvisning till att n i urnordiska inskrifter
utelämnas framför andra dentala konsonanter, t. ex. framför <5. i ladawarijaR (Törviken I),
kunimudiu (Tjurkö), framför t i [a]smut (Sölvesborg) och framför S i asugisalas (Kragehul).
Swennings tydning Skinpalc UbaR ’At Skinnall (satte) Ufr (stenen)’ stöder sig på Noreens
tydning av Järsberg-stenen, vilken av följande skäl synes vara mindre sannolik. Då
Järsberg-stenen, såsom Bugge, X. I. I, s. 39, påpekar, har stor likhet med Tune-stenen,
bör jämförelse ined dennes inskrift vara utgångspunkten vid tydningen av inskriften på
Järsberg-stenen. På Tune-stenen styres den avlidnes namn av prep. liksom efter Bugges
tydning på Järsberg-stenen, vilken tydning alltså bör fasthållas; att prep. är ’efter’ på
21—151554. Östergötlands runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
