- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
163

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171. SKÄRKINDS GAMLA KYRKA, SKÄRKINDS HD. 163

nedrifning af Skärkinds gamla kyrka i Östergötland. Den utgjorde nedersta stenen af
muren», vilken uppgift även Broman giver. P. A. Säve 1861 och C. F. Nordenskjöld
1876 funno den liggande å marken v. om gravkoret å gamla kyrkogården.

Runstenen står nu rest på Skärkinds gamla kyrkogård norr om gravkapellet.

Ämnet är grå granit. Höjden är 2,85 m, bredden över korset 60 cm, vid foten 70 cm.

Ormhuvudet har kluven nos och en kort gadd. Korsets fot är öppen nedtill.

Inskriften börjar utan skiljetecken. I fastlllfR har t bågformig bistav 1 cm nedom
stavens topp. I rustill är r upptill något, på mitten blott genom en lindrig böjning åt
vänster skilt från U, även r i ristll är mycket öppet. I ristll saknas vänstra bistaven till t,
i Stin övre staven av in, uti iftR övre staven av if samt övre bistaven av f, som suttit högt
upp, då staven är bevarad 4 cm från den nedres utgångspunkt, vilken börjar 1 cm från
staven. Den avlidnes namn läses av C. F. Nordenskjöld slibi, av föreg, däremot Stibi,
vilken läsning torde vara riktig. Endast högra bistaven i t är visserligen av samma djup
som staven, så att på den grund läsningen slibi vore i sin ordning, men på vänstra
bi-stavens plats finnes dock en grund fördjupning, som kan vara den vänstra bistaven till t,
ehuru den stannat vid en antydning; i b utgå bistavarna upptill och nedtill 2,5 cm från
stavens spets. Efter sin finnes blott en punkt, efter Stin och flina är övre punkten bortslagen.

Ristningen är djup med undantag av slingans slut, som ristats med rätt grunda linier.

Inskriften är alltså följande:

kutr: uk: fastulfR : uk: burn : uk: rustin : |iiR: ristu : stin : |iina: iftR : stibi: fa[jur: sin • kil|ian

Fsv. motsvarigheter till ristningen burn utgör formen Born, som Lundgren,
Personnamn, s. 24, säger flerstädes förekomma; rustin är fsv. Kodlisten, SRP. n. 1900 (1383) Södml.
Ristningen visar samma förlust av dh som då Rodhsten i Lungom SD. ns. Il, 141 (1409)
tecknas Rosten i Lyongum s. 140 (1409).

Till en ristning slibi finnes ingen fsv. motsvarighet men väl till Stibi, näml. enligt
Lundgren: Stybbe SRP. n. 2945 (1398) När., Niclis Stybbason SD ns. I, 526 (1406) När.,
Niclas Stibbason SRP. n. 2722 (1394), och detta namn förklaras ock lätt som ett kortnamn
till Styrbjörn. Ristningen Stibi är ack. sing. av *StybbiR, en äldre form av detta kortnamn.

Fonetisk transkription:

Gotr ok Fastulf ii ok Born ok Rösten péR rëstu sten pænna æftR Stybbi fadur sinn göÖan.

Översättning: Göt och Fastulf och Björn och Rosten de reste denna sten efter Stybbe,
sin fader god.

173. Skärkinds gamla kyrka, Skärkinds hd.
Pl. LVIII. Fig. 2—3.

Litteratur: J. A. Bronian, Om Skärkinds socken i Östergötldand, Upsala 1851, s. 3, not; P. A. Säve,
ATS. I, s. 71, teckning av inskriften; Reseber. 18G1, s. 24, teckning av inskriften; C. F. Nordenskjöld, Reseber.
187G, s. 24, teckn.; L. C. Wiede, Östergötl. fornminnesför. tidskr. I, s. 129.

– /

I den gamla kyrkan i Skärkind förvarades ett ben med runinskrift, vilket enligt
Broman prof. Retzius undersökt och förklarat tillhöra en större delfinart snarlik
Del-phinus orca Lin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free