Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178. V ADSTE N A"BKA KTEA TEN.
167
178. Yadstena-brakteaten.
Pl. LIX. Fig. 3.
Litteratur: N. Sjöborg, Inledning till Fådern. Antiqu. (1797), s. 190, tab. III, fig. 12; P. A. Munch,
Om Guldhornindskriften, s. 328 i Annaler f. nord. Oldkyndigh. 1847, där ock en del äldre litteratur anföres;
G. Stephens, ONRM. II, s. 533 (brakteat nr 22); L. F. A. Wimmer, Runeskriftens Oprindelse og Udvikling
i Norden, s. 71 m. fl. i Aarb. f. nord. Oldkyndh. 1874; Die Runenschrift, Berlin 1887, s. 75 m. fl.; S. Bugge,
Aarb. f. nord. Oldkyndh. 1871, s. 203, 1905, s. 183; Th. v. Grienberger, Ark. f. nord. fil. XXIX, s. 364 f.;
H. Pipping, Stud. i nord. fil. VI, nr 3.
Vadstena-brakteaten anträffades 1774 i jorden vid Vadstena och förvaras nu i statens
liist. museum i Stockholm.
Mittcirkeln med bilden har 2 cm diameter, kanten, runt vilken runorna stå på
cirkelperiferien, är c. o mm bred, från näst före S till öglan 6 mm bred. Utåt begränsas runorna
av en förtjockning av plåten, som är särskilt tydlig från |] till IH och utgör plåtens
ursprungliga tjocklek, där denna icke tillplattats genom stampen. Runornas höjd är 3 mm;
bredden av derma förtjockning 2 mm. Ytterst löper kring brakteaten en infattning
sammansnodd av två pärlsnören, ändarna på denna snodd sluta i en ögla, genom två fåror på
höjden delad i tre band. Under öglan är en prydnad påsatt, som utgöres av två
vinkelräta stänger av 4 mm längd med små kulor i ändarna och i vinkelspetsen samt en större
kula, som nästan fyller vinkelöppningen, nedom öglan. Kulan i vinkelspetsen står
innanför cirkelperiferien.
Inskriften går från höger till vänster, börjar till vänster om prydnaden och slutar
intill densamma (eller under densamma?) till höger.
Runan 1, som alldeles intill öglan föregås av en punkt, vilken även är tydlig på
baksidan, är 1 I, icke 1" t, såsom den fordom lästes, och är något lägre än följande runor. Toppen
av 1 I berör nästan prydnadens vänstra stång men skiljes dock därifrån genom ett litet
mellanrum; bistaven har ungefär samma längd och lutning mot staven som vid runan
29 1 I och dess längd är större och vinkel mot staven spetsigare än vid t t. Då runan
lästs som t, har antagligen lödningen till prydnadens stav tolkats som högra bistaven till
På brakteatens baksida finnes intet spår av denna runa.
Första rungruppen är alltså 1—8 luwatuwa, och följes av en punkt vid, ändan av nedre
bistaven till 8 a, vilken har samma läge som nedre punkten i kolon efter 16 W. övre
punkten har utelämnats, emedan övre bistaven i 1 a är längre än den nedre, vilket ock
tydligen är fallet i 4 och 12. 2 och 6 U äro mycket smalare än 10 U, vilket ock gäller
om 3 och 7 W i jämförelse med 16 W, varav kanske kan slutas, att inskriften är avsedd
att slutas med luwatuwa.
Andra rungruppen är 9—16 fu|iarkgw. På 9 f räcka båda bistavarna till övre linien,
10 U är brett ined böjd och från staven divergerande bistav, 11 |) har liten öppning
mellan staven och bistaven, vars streck bilda spetsig vinkel, ehuru med avrundad spets;
bistavens längd är kortare än på 16 w, vilken runa är tjockare präglad. 12 a har övre
strecket längre än det nedre. 13 r är brett, mellanstrecket är obetydligt kortare än övre
och nedre strecket. 14 k räcker varken upptill eller nedtill till runradens gränslinier,
utgör två streck i spetsig vinkel med öppningen åt vänster, övre strecket är längre än det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
