- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
168

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.

nedre. 15 g är ett snott kors, vars nedre ben äro halvannan gång så långa som de övre.
16 W är tjockt präglat; bistaven utgår helt obetydligt nedom stavens topp. Efter 9—16
fu|iarkgw står ett tydligt kolon, vars prickar stå lika långt från övre och nedre linien.

Tredje rungruppen är 17—24 hnijepRS. 1 17 h utgår stavarnas sammanbindningslinie
strax nedom högra stavens topp och träffar vänstra staven på mitten. På 18 n korsar
bistaven staven uppifrån höger ned till vänster och är vida längre till vänster än till
höger, där den nästan blott antydes. 19 i är en rak stav. 20 j utgöres av två lodräta
stavar så förbundna, att den uppifrån vid radens mitt böjer av snett nedåt vänster till
den högra staven, som fortsätter nedifrån uppåt till ’At av radens bredd och därpå böjer
av åt höger till övre staven nästan parallellt med radens övre linie. 21 ^ e har upptill
ett streck nedåt höger och nedtill ett lika långt streck uppåt vänster i samma spetsiga
vinkel som bistaven till I, men strecken äro kortare än på I. 22 p liknar mycket 26 b,
men i p äro bistavens bågar mindre och skilda både från stavens topp och fot och från
varandra på mitten, i 26 b blott från stavens topp och fot; i båda synes övre bågen ha
större öppning än den nedre, vilket i synnerhet är tydligt i fråga om 26 b, som dessutom
är grövre präglat. I 23 T R utgå bistavarna från stavens mitt. 1 24 * S är mellanstrecket
kortast, vinkeln mellan övre och mellersta strecket trubbigare än mellan det mellersta och
nedre och runans fot står långt till höger om dess topp. Kolon efter hnijepRS har övre
punkten något utplattad.

Fjärde rungruppen är 25—31 tbemhjO. 25 t har liksom 5 t bistavarne utgående
något nedom stavens topp. Om 26 b se 22 p. 27 e har fått högra staven något otydlig,
vänstra bistaven är något längre än den högra. 28 m är däremot fullt tydlig, bistavarne,
som korsa varandra, utgå frän stavarnes topp och deras nedre ben träffa stavarne ungefär
på mitten. 29 I har fått övre hälften av staven och hela bistaven tillplattade, men deras
sträckning är tydlig; bistaven slutar något högre upp än mittför stavens mitt. 30 Q (ng)
utgöres av en upphöjning av nästan rombisk form med två spetsar i lodrät riktning.
31 0 ä, runans övre del är otydlig till höger; strecket upptill till vänster är svårt att se
på grund av närheten till prydnadens högra stav men finnes, nedre vänstra strecket och
benen äro tydliga, vilka icke räcka till radens mitt. 32 [d] måste hava stått under den
under Öglan anbragta prydnaden, vars plats synes tillräcklig att rymma denna runa jämte
ett kolon, varav nedre punkten är synlig t. v. om prydnadens vänstra stång, framför 1—8
lliwatuwa, se s. 167, rad 23. På baksidan har här prägeln blivit alldeles förstörd vid
öglans påsättning, och något säkert spår av 32 [d] kan enligt min uppfattning där icke
varsnas. Att 32 M d verkligen funnits, framgår dock av Ög. 178 b, se s. 170.

Bilderna inom cirkel periferien utgöras nederst av ett fyrfotadjur med tre klor på var
fot, tretåtig svans, lång nedhängande tunga, ett öga och ett uppstående öra. Pannan
beröres av en. vinkelspets, som ser ut som ett par grenar, varpå den fågel sitter, som synes
i profil ovan djurets huvud, enär vinkeln icke är förenad med djurets linier utan blott
berör dem, men som enligt andra brakteaters vittnesbörd är djurets born. I omedelbart
sammanhang med djurets linier står däremot det kolossala manshuvud i profil, soin finnes
ovanför djuret och vars panna beröres av fågelns näbb; håret är baktill omvridet.

Vadstena-brakteaten karakteriseras av B. Salin, Dc nordiska (juldbrakteaterna, s. 95 i
Ant. tidskr. f. Sverige 14: 2, som »ett degenereradt exemplar af svensk-norska afdelningen»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free