- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
169

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178. VADSTENA-BKAKTEATEN.

169

vilken avdelning s. 54 f. kännetecknas av att på djurbilden vänstersidans ben står framför
högersidans, att djuret i regel har horn och ofta även öron men aldrig hals- och bukgjordar;
människohuvudet vilar direkt på djurets rygg, håret är ej tudelat men omböjt en gång
bak i nacken. De bäst utförda av dessa brakteater äro funna i Smaalenenes amt,
Värmland, Dalsland och Västergötland, mer eller mindre degenererade runt omkring detta
område i Listers och Mandals amt, Xordre Throndhjem amt, Södermanland, Östergötland,
Småland, Skåne och Gotland. Brakteaten är troligen präglad i slutet av 400-talet e. Kr.

Av brakteaterna med människohuvud över djurbild finnas enligt B. Salin s. 90 f. två
klasser, i det somliga hava en djurbild med bockskägg men sakna fågel, andra åter djurbild
utan bockskägg och ofta en fågelbild. Människohuvudet har sitt ursprung från kejsarhuvudet,
på de romerska mynt och medaljer, varav brakteaterna utgöra en efterbildning, men någon
motsvarighet till djuret uppvisa dessa icke; detta har alltså insatts av den nordiske
efter-bildaren. Då nu båda grupperna brakteater med människohuvud över djurbild äro rätt
talrika, söker Salin ämnet till dessa omtyckta framställningar på det religiösa området
och förmodar dem hava framställt olika gudar: manshuvudet över djuret med bockskägg
kan tänkas hava föreställt Tor, det andra Odén, vilken framställning finnes på
Vadstena-brakteaten. Med människohuvudets tolkning som Odén äro visserligen icke djurets horn
förenliga, men liksom dessa på Vadstena-brakteaten icke äro fast förbundna ined djurets
linier, utan blott beröra detsamma, så äro de på andra brakteater alldeles skilda från
djuret, t. ex. på avbildningarna i B. Salin, De nord. guldbraJcteaterna, nr 12, 22, 29, och
saknas alldeles på brakteaten nr 10, varemot de på brakteaterna nr 7, 8, 28, 30, 31, 32,
33, 36 tydligen tillhöra djurets linier; nr 21, 23, 25, 26 förhålla sig såsom
Vadstena-brakteaten, i det hornen beröra djurets teckning; på 23 har djuret bockskägg och skulle
alltså bära Tor. Måhända hava dessa horn, som alla sluta med kulor, ursprungligen varit
ämnade att föreställa något annat än horn.

Första rungruppen 1—8 luwatuwa är hittills oförklarad. Med förkastande av Finn
Magnussens fantastiska förklaring tydde Munch denna rungrupp, som han läste tuwatuwa,
såsom upprepning av namnet Tuvi, Tufi, vilket Müllenhoff insåg vara omöjligt och
sammanställde namnet med första leden av fht. Zu-olt. Bugge kan Aarb. f. nord.
Oldkyndh. 1871, s. 203, icke förklara rungruppen, som han därför håller för en godtycklig
sammanställning av runor eller en stavövning, men förmodar Aarb. f. nord. Oldkyndh.
1905, s. 183, att luwa är ett mansnamn och tuwa ett binamn därtill. Wimmer,
Rune-skriftens Opr., s. 73, not (1874), säger, att man kan tänka på två namn eller ett
sammansatt mansnamn, men tror snarast, att åtminstone icke luwa har språklig betydelse utan
bör sammanställes med lawu på en brakteat från Skåne (Stephens nr 19, Atlas nr 84),
varefter lailkaR följer, som kan vara ett mansnamn, och med alu, lua på andra brakteater,
vilka alla förbindelser antagas hava magisk betydelse; Wimmer upprepar samma
framställning Die Runensclirift, s. 76, not.

B. Salin, De nord. giddbrakteaterna, s. 55, påpekar, att de brakteaters inskrift, som
är skild från bilderna genom en linie, sannolikt är tillkommen oberoende av de antika
förebilderna och troligen ämnad att ge uttryck åt någon tanke.

Även Th. v. Grienberger, Ark. f. nord. fil. XXIX, 364 ff., uppfattar luwatuwa som
två namn, nämligen såsom *Lidia-toba ’Tofi mit dem haarschopf’, men Pipping, SNF.

22—151554. Östergötlands runinskrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free