Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
Stenen är av granit nära tresidig, höjden 1,60 in, bredden vid foten och nedre
toppslingan 1,64 m, över korset 44 cm.
Ristningen är tydlig. Alla S äro vänderunor utom i sin.
Inskriften är följande:
• fulugi: rais|ii: sten: |iensi: eftiR: sagsa: fa|wr: sin :
5 10 15 ’ 20 25 30 35
Översättning: Fullhuge reste denna sten efter Saxe, sin fader.
212. Ålbäcken, Viby sn, Vifolka hd.
Pl. LXXV. Fig. 2.
Litteratur: B. 894; L. 1163; W. 124; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 758.
/
Broocman säger runstenen stå »vid Albäcken uti ett (järde vid allmänna Wägen»;
runstenen är förlorad. En förhoppning att återfinna den uti en sten, som var lagd till tak över
brotrumman i landsvägsbron över Ålbäcken, gäckades, då stenen blivit framtagen och visat sig vara utan ristning,
se Meddelanden från Östergötlands fornminnesför. 1904, s. 28, 190G, s. 44.
Enligt måtten i B. 894 har runstenen varit 2 m hög, 68 cin bred vid foten, 27 cm
i toppen. Ämnet har säkerligen varit gråsten.
Inskriften har varit ristad i två jämnlöpande rader, den vänstra nedifrån uppåt, den
högra uppifrån nedåt, och har varit följande:
Vänstra raden: tula: risti: stina: iftiR • buka: auk • bru Högra raden: |ia: si: ai: buna • |)n
6 10 15 20 25 " 30 35 40
I risti har t bistav blott till vänster, vilket torde vara felläsning, då övriga t i denna
rad hava formen f\ Det kan dock ifrågasättas, om ej snarare ris|ii bör antagas hava
funnits i en så ålderdomlig inskrift.
Namnet ack. sing. buka motsvaras av fsv. Bugge, Lundgren, Personnamn.
34—35 ai har L. 1163 säkerligen riktigt rättat till prep. at ’efter’.
Ordet efter at återger L. 1163 buna och uppfattar det förmodligen riktigt som ordet
’bonde’. På a sitter bistaven högre och är kortare än på övriga + a. Teckningen visar
så stort avstånd mellan n och a att ett t kan hava funnits mellan dem, som tecknaren
icke förmått urskilja. Ordet ristas dock även eljest, säkerligen av glömska, med n för nd,
t. ex. buna L. 925, buana L. 939 (enl. B. 931 och mig), bona L. 174. Det följande |)n
torde vara förkortning av ack. sing. mask. f>ann ’denne’. Inskriftens slut är alltså
avfattad i något ovanlig form, vilket torde böra tillskrivas dess ålderdomlighet.
Översättning: Tola reste stenarne efter Bugge och (gjorde) denna bro efter denne
bonde. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
