Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233. ÖSTRA STENBY KYRKA, ÖSTKINDS HD. 215
Runstenen har ristning både på framsidan och vänstra kanten. Framsidans slinga har
uppenbarligen haft samma anordning som på Ög. 232. En sluten slinga har lupit i ring
längs stenens kanter och kring denna ha två ormar slingrat sig, en upptill och en
nedtill, och framsträckt sina huvuden på stenens mittyta, det ena ovan och det andra nedan
korset. P. A. Säves teckning visar otydligt slingringen av den orm, på vars hals
inskriften börjar, men av den andra blott huvudet och halsen. Nu finnes av den förra
ormen blott huvud och hals, av den senare endast nosen.
Inskriften börjar på ormens hals med Sllin, på vars n bistaven är kort t. v. P. A. Säve
upptager derpå ak tsin, varav nu blott sin finnes, och det ser ut, som om ak skulle stått
i ringen, t på ormen, sin står åter i ringen. Huruvida skiljetecken funnits i denna del
av inskriften, visar icke teckningen. I iyan har y en djup prick, som torde vara huggen.
I tsinar är n numera bortslaget. I fa|l[ur] har |l mycket otydlig bistav, lir fattas nu,
liksom ock sin, som stått på den andra ormens hals.
Kantens inskrift har enligt Säve börjat med [k]u|l • hialbi •, vilket nu saknas. I salll
har staven till a i toppen även bistavar till t, det står alltså Stalu, vilket måste vara en
felristning. Efter • tsinar • följer därpå |]U, ehuru blott 1 cm är i behåll av bistaven till U,
varefter P. A. Säve ytterligare har runorna fi.
Enligt P. A. Säves teckning och, vad som nu är i behåll, har inskriften alltså varit
följande; runor hämtade från Säve sättas inom [ ], gissade med antikva.
Ormens hals: suin Ringen: [ak] Ormens hals: [t] Ringen: sin : ak : iyan: ak rakn[i:
5 10 16 20
|iaiR r]aist[u • kuml • aJftiR : tsi[n]ar: fa|l[ur] Ormens hals: [sin] Vänstra, kanten: k[u|) • hialbi•]
25 30 85 40 45 50 55 60
stalu • tsinar • |iu[fi]
65 70 75
Namnet iyan ristas ioan B. 621, L. 1680, D. I 188 Långtora och B. 254, L. 617 Ekeby,
Malsta sn, Uppl., iohan B. 1, L. 507, D. II 150 Granby, Orkesta sn, Uppl. Måhända
betecknar pricken i y i-omljud och är namnet att läsa iyan loan. Namnet rakni, fsv. Ragne,
är enligt Lundgren rätt vanligt. Ristningarna tsin och tsinar motsvara fsv. Stën och
Stenar, jfr Ög. 225 Högtomta och 226 Lönnebro tsin, |iurtsin.
Efter Gud hialpi sällt väntar man gen. Stenars men det står tsinar, som icke kan vara
gen. utan måste höra till följande sats. Troligen har fi varit fi[|] ’föll’, vartill tsinar är
subjekt. |)U bör då angiva orten, där Stenar fallit. Vilken ort detta varit, kan svårligen
utrönas. På B. 819, L. 885 Nälberga, Svärta sn, synes ett liknande ortnamn förekomma,
i det inskriften avslutas med han i vanliga runor och därpå kvistrunorna mi|l kriki uar|)
tu 0 |)um |ia ’han kom till grekerna, dog därpå i |]Um’, se Bråte, Fornvännen 1907,
s. 28, varest anföres, att F. Läffler föreslår att tyda det som ’1^(0[J.’/], stad i Tessalien
och fäste i Messenien, av vilka den förra ock hade namnformen öto[iYJ. Någon visshet
kan ju därom ej vinnas och andra möjligheter äro ock tänkbara. Ett ortnamn |)U skulle
här kunna stå utan prep. i lokativ, se Öl. 28, s. 92, F. Detter och IL Heinzel, Sæmundar
Edda II, s. 501 och sås Holtum bjå Yt. 32.
Översättning: Sven och Sten och Johan och Ragne, de reste minnesmärket efter Stenar,
sin fader. Gud hjälpe själen! Stenar föll i |)U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
