- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
216

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.

232. Östra Stenby kyrka, Östkinds hd.

Pl. LXXX1V. Fig. 1.

Litteratur: W. 44; r. A. Säve, ATS. II, s. 99, teckn.; Reseber. 1862, s. 44, teckn.; C. F.
Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 148, teckn.; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 37, teckn.

Runstenen, som anträffades i kyrktornets grund vid tornets ombyggnad 1858—60,
sitter inmurad i södra korsarmens inre västra vägg längst åt söder.

Ämnet är röd granit. Höjden över golvet är 95 cm; största bredden 70 cm. Slingans
bredd är i allmänhet 7—8 cm.

Inskriften är delvis svårläst, särskilt dess andra namn Ulf; U har en trekantig skada
mitt på insidan av bistaven, som föranlett Säve att läsa P; uti I är bistaven klar till en
avsats, som är högre än densamma, och på denna avsats fortsättes den av en skada, som
av Säve tagits för bistav till U. Efter |)iR finnes intet skiljetecken, emedan en korsande
slinga skiljer det från litt|, vars runor börja litet under slinglinien. I rasa saknas övre
strecket i r. Mellan tsin och |]ansa finnes intet skiljetecken; av |iansa står sa på mitten
av den orm, som korsar den ringformiga slingan framför inskriftens början och vars hals
innehåller prep. eftiR, vars e har en strecklik prick; måhända följes eftiR av tvenne kolon,
av vilka det senare kanske skall hänföras till |iansa. På den andra ormen följer birui|l •
fa|iur sin; i b äro bistavarne skilda från stavens ändar och från varandra på mitten;
U i fa|iur är vänderuna. Efter birui|l tyckes en punkt finnas nära huvudslingan; däremot
finnes intet kors framför fader och troligen ingen punkt efter fa|iur, liksom ej heller
efter sin.

Inskriften är alltså följande:

Ringen: akuti: auk: ulf: |)iR litu : rasa: tsin |jan Nedre ormen: sa : eftiR : övre ormen:

5 10 15 20 25 30 35

birui|) ■ fa|iur sin

40 45 50

Namnet akuti förekommer i ack. akuta ög. 190 Nybble och nom. akuti Blista, Sorunda
sn, Södml., okuti B. 638, L. 719, D. I, 105 Norby, Vårfrukyrka sn, Uppl. Till detta namn
hör ock Tuvo Augliutysun 1302, som O. Nielsen, Oldd. Personnavne, anför under Ag ti.
Ristningen okuti tyder på nasalerat a.

Ristningen tsin för sten förekommer ock Ög. 225 Högtomta, 226 Lönnebro, och jfr
tsinar ög. 231 Ö. Stenby.

Namnet birui|) motsvarar fsv. Bærglividh: Berghwidus de Hirixæter Ög. SI). IV, 341
(1333), som kallas Bierwitlier SRP. n. 1843, Bierwidher n. 1852.

översättning: Agute och Ulf de läto resa denna sten efter Bergvid, sin fader.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free