Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233. ÖSTRA STENBY KYRKA, ÖSTKINDS HD.
219
236. Ö. Stenby kyrka, Östkinds hd.
Pl. LXXXVI. Fig. 1.
Litteratur: W. 48; P. A. Säve, ATS. II, s. 103, teckn.; Reseber. 1862, s. 46, teckn.; C. F.
Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 148, teckn.; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 38, teckn.
Runstenen hittades i grunden till kyrktornet vid tornets ombyggnad 1858—60, och
insattes i södra korsarmens inre östra vägg. Runstenens höjd är 1,85 m, bredden nedtill
strax före inskriftens början 1,14 m, upptill över korsets kärna 95 cm. Slingans bredd
10—15 cm.
Ämnet är granit, i stenens vänstra hörn blekröd med skarp gräns mot den övriga
gråa delen. Ristningen är mycket tydlig och väl bibehållen.
Inskriften börjar nedtill t. v., men slingan är avslagen strax före inskriftens början.
Framför ufagR står ett snett kors 4 cm nedifrån, som fattas på avbildningen och saknar
övra vänstra armen. Ordet eftiR följes icke av något skiljetecken. Uti austain har U en
prick, lik en lång grop, som möjligen kan vara huggen men troligen icke är det; dess S
är H, övriga S äro vänderunor, rJ. Prickarne i g och på e äro nämligen runda.
Inskriften är följande:
> ufagR - rais|ii - stain - |jansa • eftiR - austain • sun • sin «
5 10 15 20 25 30 35 39
översättning: Ofag reste denna sten efter Östen, sin son.
237. Ållonö, Ö. Stenby sn, Östkinds hd.
Pl. LXXXVI. Fig. 2.
Litteratur: W. 49; P. A. Säve, Reseber. 1862, s. 48, teckn.; ATS. II, 103; C. F. Nordenskjöld,
Reseber. 1871, s. 148.
Runstenen står rest c. 100 m söder om manbyggnaden vid uppfartsvägens södra sida.
Ämnet är grå granit. Höjd 2,53 in, största bredden 1,09 m. Ristningen är för det mesta
ytterst matt, så att det ofta blott med fingret kännes, om stenens yta är sträv och ristad
eller glatt och oristad.
Inskriften börjar på ormens stjärt med |iurtsin, som läses från höger till vänster och
vari rt äro ytterst svaga. Det andra namnet torde vara SUnui|irR, men bistaven till |] är
ytterst svag. I avseende på namnets första led jfr fsv. Sunulf, fvn. Sun(n)olfr och
Sun(n)leifr. I raistu är nedre staven av S förlängd ett litet stycke ovan mellanstrecket.
Efter |lina står :, vars övre punkt är svag, och övre hälften av f, varpå slingan är
bortslagen. Då slingan återkommer på stenen, är övre delen av rl synlig. Därpå följer bru|]ur,
vars |jur dock äro mycket otydliga, samt utan skiljetecken si, troligen följt av n, som
dock är så otydligt, att det icke skulle kunna antagas, om man icke väntade detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
