Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
må här vila våf herres Jesu Kristi tjänarinna Bä[n]dikta (Benedikta), om hon dukar under
av sjukdomen! I faderns, sonens och den helige andes namn, amen!
Ristaren vill alltså genom inskriften åstadkomma, att en sjuk kvinna skall vila i frid
i graven, om hon dör, jfr det ofta förekommande »vile i frid!» om en redan avliden.
Att bestämma inskriftens tid och till äventyrs vilken Benedikta som är omnämnd, är ganska vanskligt.
Det vore naturligast, om inskriften liksom gravkistan tillhörde 1100-talet, men ett och annat uti inskriften är
kanske icke förenligt med ett så tidigt datum. Runorna tillhöra det stungna runalfabetet, som är fullt utbildat
att ersätta det latinska. Formen av runan s, omvänd och med nedre staven räckande upp till övre linien,
tyckes till och med tyda på rätt sen tid, då denna S-form mycket brukas på Gottland uti inskrifter, av vilka
somliga äro daterade mot slutet av 1400-talet. Emellertid förekommer samma form av s på fastlandet så tidigt
som 1238 på kyrkklockan i Burseryd i Smål., L. 1990, enl. teckning hos Djurklou, Reseber. 1870, s. 69,
pl. 18, med inskriften i vänderunor: annus • inkannacionis tomini millesimus tucantesimus: tricesimus: oktauus :
erat fakta-ak kampana • bero scrp«sit+ och i de odaterade inskrifterna i Mvresjö gamla kyrka, Smål.,
Nordenskjöld, Reseber. 1882: 2, s. 16, och på Vallentuna kyrka, Uppl., L. 1900, enl. min undersökning 1904.
Ristningen på Burseryd-klockan visar det äldre draget, att d ännu betecknas genom runan t; en åldersskillnad
torde det däremot icke utgöra, att en runa tinnes att beteckna c framför len vokal, där på Alvastra-blyet
runan S begagnas, utan bero på Burseryd-ristarens större lärdom. I övrigt är Burseryd-klockans inskrift av
samma beskaffenhet som denna från Alvastra, vilken alltså sannolikt är yngre och kan men ej synes behöva
vara mycket yngre. Under förutsättning av sådan ålder för Alvastra-ristningen föreslår mig lektor N. Beckman,
som i uppsatsen Tre honungaätter och deras jordegendomar i Sverige i Personhist. tidskr. 1912, s. 1—19,
behandlat hithörande förhållanden, att uppfatta inskriftens bædikta som dottern till Sune Folkeson och Elin
(Helena), konung Sverker Karlssons dotter, vilken han rövade ur Vreta kloster. Denna dotter Benedikta blev
själv i unga år bortrövad av östgötarnas lagman Lars Persson, sedan gift med Svantepolk Knutsson, som dog
1310. Hennes dödsår är obekant, troligen tidigare än 1310. Om inskriften skuhe vara från c. 1400 föreslår
lektor Beckman att tänka på Benedikta Göstavsdotter av Stureätten, gift med Albrekts av Mecklenburg
anhängare Heyno Snakenborgh, som genom SRP. nr 1918 (1383) gör en stiftelse i Alvastra, där hans hustru
låg begraven. I alla händelser måste det vara fråga om förnyad begravning i den äldre gravkistan, och
inskriftens ordalag »hän ger ju vid handen, att gravkistan förefanns redo, när blyrullen nedlades i densamma.
Måhända vilade i kistan förut Bändiktas moder Elin, som man vet varit begraven i Alvastra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
