Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136. RÖK, KYRKOGÅRDEN, LYSINGS IlD. 266
136. Rök, kyrkogården, Lysings hd.
Pl. LXC. Fig. 1—3; Pl. LXCI. Fig. 1—3.
Litteratur: B. 913; L. 2028; W. 199; ATS. I (1864), 58; P. A. Säve, ATS. II (1867), 156; II.
Hildebrand, Svenska folket under hednatiden, Sthm 1866, s. 90 f.; G. Stephens, The Old Northern Runic
Monuments I (1866), 228 ff.; d:o, Om Rök-stenen i ATS. V (1878), 161—180; S. Bugge, Tolkning af runeindskriften
på Rökstenen i Östergötland i ATS. V (1878), 1—148, 211—215, citeras Rök I (s. 3 och not. 3 anföras äldre
litteraturställen med korta yttranden om inskriften eller enskildheter i densamma); d:o, Om Runeindskrifterne paa
Rök-Stenen i Östergötland og paa Fonnaas-Spænden fra Rendalen i Norge i K. Vitterh., Hist. och Ant. Akad.
Handl. XXXI (n. f. XI), n:r 3, Sthm 1888 (utg. 1893), citeras Rök II; d:o, Der Runenstein von Rök in
Östergötland, Schweden, nach dem Tode des Verfassers herausgegeben von der k. Akademie der schönen
Wissen-schaften, Geschichte und Altertumskunde durch M. Olsen unter Mitwirkung und mit Beiträgen von Axel Olrik
und Erik Bråte, Stockholm 1910, citeras Rök III (grundad på en gemensam undersökning av ristningen år 1907 av
E. Bråte, O. v. Friesen och M. Olsen). Förevarande behandling kan sålunda antingen citeras Rök IV eller Ög. 136 Rök;
L. F. Leffler, Om Rökstenen i ATS. VI (1880—82), n:r 2, citeras Läffler I; L. F. Läffler, Bidrag till
tolkningen av Rökstensinskriften i Nordiska studier, tillägnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag, Uppsala 1904, s. 191 ff.,
citeras Läffler II; F. Sander, Hvem var Sigurd Fafnersbane?, Stockholm 1883; Rosenberg, Nordboernes
Aandslio I (1878); G. Rundgren, Några anmärkningar om Rökstensinskriften (1883) i Ark. f. nord. fil. II
(1885), s. 177—180; E. Bråte och S. Bugge, Runverser s. 306—312 i ATS. X, Stockholm 1891; V. Rydberg,
Om hjältesagan å Rökstenen i K. Vitterhets, Hist. och Ant. Akademiens Handl. n. f. XI, n:r 6, Stockholm 1892;
II. Schück, Svensk litteraturhistoria, I, Stockholm 1890, s. 28 ff.; d:o, Illustrerad Svensk Litteraturhistoria l,
Stockholm 1896, s. 11 ff.; d:o, 2 utvidgade och omarbetade uppl., I, Stockholm 1911, s. 69 ff.; d:o, Studier
i Ynglingatal, Uppsala 1906—07, s. 101 f.; d:o, Bidrag till tolkning af Rök-inskriften (inbjudningsskrift),
Uppsala 1908; O. von Friesen, Rökstenen i Svenska turistföreningens årsskrift 1906, s. 42—55; d:o, Runorna
i Sverige, Uppsala 1907 (Grundlinjer till föreläsningar vid sommarkurserna i Uppsala 1907); d:o, Runorna i
Sverige, Uppsala 1915, s. 12—14 i Fordomtima, skriftserie utg. av O. Lundberg, I; II. Pipping, Rök-studier
i Stud. i nord. fil. (SNF.) II (1911), n:r 1; d:o, Nytt om Rökstensinskriften i Stud. i nord. fil. III (1912),
n:r 8, anm. av E. Pontén, Hufvudstadsbladet 30 mars 1912; A. Kock, Till frågan om Rökstens-inskriftens språk
i Ark. f. nord. fil. XIV, s. 247 f.; d:o, Umlaut und Brechung, Lund 1911—1916, s. 63 f., 75, 284, 287, 294 f.;
Hj. Lindroth, Bidrag till Rökstensinskriftens tolkning i Stud. i nord. fil. (SNF.) II (1911), n:r 8; d:o,
Ytterligare till Rökstenens huaRfurniualtumanur[li i SNF. III (1912), n:r 7; R. Nordenstreng, Vad är syftet med
Rökstenens inskrift? i SNF. III (1912), n:r 9; d:o, Gåtornas sten i Ord och bild XXI, 65—74, 175—176 ill.;
A. Torp, Til Rök-indskriften i Ark. f. nord. fil. XXIX (1913), s. 345—352; A. Ridderstad, Östergötlands
historia I, s. 76—83; E. Bråte, Rök-stenen och Teoderik-statyn i Aachen i Eranos XV (1915), s. 71 f.
9 o
Enligt B. 913 satt Rök-stenen i »Kyrko härberge muren» med framsidan utåt. Ar
1843 revs boden, den andra sidans runor blevo synliga och avritades av kyrkoh. C.
Hedmark, men stenen murades nu in i vapenhusväggen, såsom förut med baksidan dold.
I sept. 1862 blev stenen på uppdrag av k. Vitterh., hist. och ant. akad. av
antikvitetsintendenten P. A. Säve utbruten ur vapenhusväggen och rest på kyrkogården, där den
står nära västra kyrkogårdsmuren, under ett skyddstak med dörrar.
Stenen är ett block av ljusgrå finkornig granit, c. 3,82 m hög, 1,38 m bred, 43 cm
tjock, där den är tjockast, på mitten blott 19—22 cm tjock. Alla stenens sidor ävensom
toppens överyta äro jämna och nästan fullständigt betäckta ined runor. Runorna tillhöra
i regel kortkvisttypen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
