Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130. RÖK, KYRKOGÅRDEN, LYSINGS HD.
247
själva, som voro vända åt vänster, måste han läsa från höger till vänster, varvid de fingo
behålla sina nummer. I fråga om f 12 |l, som skulle läsas från vänster till höger, har
han ock läst spegelskriften från vänster åt höger, varvid |) blev tredje ättens fjärde runa.
Med detta antagande förstår man även, varför ristaren fann det bekvämt att låta lönnskrift
genom ätt och nummer gå från höger till vänster, liksom förskriftens, och slutligen också,
hur e I, 18 t kan betyda b och icke, som Burg, Ark. f. nord. fil. XVI, 138, yrkade, f,
ty i spegelskriften stå t och b bredvid varandra.
Till det beteckningssätt, som möter i f, g, att den urnordiska runan 0 begagnas för W, och W för U, finnes
måhända redan urnordiska förebilder. Med ett sådant antagande skulle det eljest svårförklarliga Owl|)u|)ewaR
WulpupewaR på Thorsbjerg-doppskon rinna en enkel förklaring, och w för u men U för W synes förekomma i
den urnordiska inskriften på Flegehall i Blekinge, som hittills icke synes vara omnämnd i litteraturen, förklarligt
nog, då den är förlorad. Följande uppgift om densamma finnes i L. f. B. 2063: »Runor på Flegehall i Blekinge,
der efter gamal Tradition en Drottning strandat och
ligger begrafven. Inscriptiou aftecknad och meddelad af en
Landtmätare i Blekingen.»
Flegehall är en klippa i havet och S. Söderberg har
där förgäves letat efter inskriften, sade sig liava summit
runt klippan; jfr svårigheten att återfinna Ög. 43 Ingelstad.
Avbildningen innehåller några uppenbara felaktigheter, men
av densamma synes dock framgå, att inskriften haft samma lydelse som den på den urnordiska Istaby-steneu utan
att dock vara därmed identisk. O. v. Friesen, Lister- och lÅsterby-stenarna i Blekinge, s. 56 i Upps. univ.
årsskr. 1916, säger sig emellertid på Lister förgäves hava efterfrågat Flegehall, anser att man med Worsaae
bör uttala tvivel om att Flegehall bär någon runinskrift, då den ännu i mitten på 1800-talet ofta var överhöljd
av vattnet, så mycket mera för 1200 år sedan (jfr dock häremot S. Erixon, Fomvånnen 1913, s. 129, om
den obetydliga landhöjningen i Blekinge), och ifrågasätter, att teckningen rent av är en avskrift av Istaby-stenen.
Det synes ändock möjligt, att det är från urnordiska inskrifter med tillfällig eller avsiktlig omställning av
runor, som Rök-stenens ristare vunnit insikten, att W kunde användas för vokalen u.
Lönnrunorna i h äro alla grundade på uppgift om ätt och nummer, men i
kvistrunorna upptill meddelas dessa uppgifter genom jämlöpande sneda streck på var sin sida
om en stav, ättstrecken nedtill, nummerstrecken upptill, i lönnrunorna nedtill genom
olika antal av 1 rättvända och bakvända. Lönnrunor genom ätt och nummer skola här
tecknas med ättens nummer först, skilt från runans genom kolon.
Av kvistrunorna är den första så gott som förstörd, blott toppen och en kvist t. v.
är i behåll, den tredje, sjunde och åttonde hava upptill förlorat en kvist, men de hava
enligt M. Olsen, Rök III, 11, 9, utgjort: I. 2: 5 S, II. 2: 4 a, III. 3: 6 k, IV. 3: 2 U,
V. 1: 3 m, VI. 3: 2 U, VII. 3: 6 k, VIII. 1: 3 m, IX. 2: 3 i, X. 2: 2 n, XI. 2: 3 i, alltså
samma formel som i e I, vilken enligt min uppdelning varit: sakum muk mini.
Av dessa kvistrunor är V m viktig, emedan dess beteckning som 1: 3, första ättens
tredje runa, visar, att ristaren har fattat denna ätt som tbmlR.
Då kvistrunorna alltså läsas från höger till vänster, är det under strecket, som två av
de därefter följande lönnrunorna med J* stå, och en står över.
I lönnrunorna med »T ovan och under strecket framgår det av den över strecket,
att \ betecknar ätt och J* nummer i ätten. Läffler II läser lönnrunorna under strecket
först, varför även det skäl kan angivas, att ristaren därigenom givit säker anvisning på
ordningsföljden, varemot man annars icke vetat om I. 3: 3 |l eller II. 3: 2 U skolat följa
efter III. 2:5 r. Läffler får därigenom |iur.
L. f. B. 2063 Flegehall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
