Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
SVH.XSKA SLÖJDFÖRFXIXU FXS TIDSKRIFT 1WS
alltså 720 varptrådar, en IX pasmars 1,0X0, en 24 pasmars 1,440 trådar o. s. v. Priset
å dessa lärfter växlade mycket, naturligtvis beroende på garnets jämnhet .och finhet,
väfvens täthet m. m. “I den gamla goda tiden“ gällde såsom regel, att väfnaden borde
betalas med lika många skillingar i riksgäld för alnen, som den innehöll pasrnar, utan
afseende på bredden.
För att underlätta den af allmogen så kallade “primningen" voro varptrådarne
sammanknutna med hvarandra till en tums längd utanför väfven till knippen med 100
trådar eller en pasme, hvartdera. Hade väfven sålunda 27 pasrnar tillhörde den l:sta
premieklassen. Trimningen" förrättades om söndagarne efier gudstjänstens slut af
pastor och länsman jämte tvänne andra, trovärdiga män.
DE NILSSONSKA SAMLINGARNA I SKARA.
AF
E. G. FOLCKER.
Då afsigten är att, så ofta sig göra låter, i Tidskriften intaga skildringar af
anmärkningsvärdare enskilda konstsamlingar för att derigenom bereda den intresserade
läsaren tillfälle att få ökad kännedom om, hvad som ännu finnes i vårt land af de gamla
konsthandtverkens alster, af kulturhistoriskt dyrbara föremål med mera sådant, så må
det vara tillåtet att göra början med en samling, som i dessa dagar särskildt låtit tala
om sig, som genom sin omfattning är en af de mest storartade, genom sin anläggning,
en af de intressantaste Sverige egt: den särskildt för vår kulturhistoria ovärderliga samling,
som under loppet af mer än trettio år hopbragtes af Adjunkten vid Skara allmänna
läroverk Anders Nilsson.
Den som skrifver detta hade det intressanta uppdraget att i och för värdering af
samlingarna deltaga i bouppteckningen efter den på hösten förra året aflidne egaren och
hade sålunda ett godt tillfälle att taga kännedom om dödsboets märkeliga innehåll. Det
låg visserligen i sakens natur, att denna kännedom blef något flyktig, då ett närmare
studerande äfven af de intressantaste föremålen icke kunde komma i fråga vid en
värdering, som under forceradt arbete pågick i tio dagar. Men det rent spännande intresset
låg däri, att, då i anledning af den gamle samlarens egenheter, ingen på länge fått se
dessa samlingar och, till följd af det sätt hvarpå de befunnos konserverade, ingen ens
kunnat se dem, så blef det nu som en upptäcktsfärd i ett okändt land, där hvarje steg
medförde nya och oväntade öfverraskningar, fullkomligt ett förlofvadt land för en
musei-människa.
Adjunkten Nilsson * eller, såsom han i sin hemstad och vida däromkring kallades,
»den gamle magistern» var ett original af det slag, som säges mer och mer försvinna.
Hans egenheter synas ha varit af mångfaldig art, men samiarevurmen var den
största af dem, och de andra voro nog till stor del följder af denna. Utgången
af.bonde-slägt hade Nilsson i sin samhörighet med folket en gifven förutsättning för den riktning,
i hvilken hans samlarenit skulle gå, kanske en väckelse till detsamma. Den stora
af-delning af samlingarna, som omfattar allmogeslöjd och allmogekonst, ådagalägger, med
hvilket sakförstånd och pietet han tillvaratagit allt, som varit egnadt att belysa
Västgöta-bondens lif sedan långliga tider tillbaka. Ty det är inom sitt eget landskap han hållit
sig, och samlingen har naturligtvis däraf fått en ovanlig enhetlighet och än mera
ökadt värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
