Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ArJGÄ/J VÄ FN A DER FRÅN DEN YNGRE JÄRNÅLDERN I VÅRT LAND.
13
Elfva särskilda grafvar undersöktes, alla belägna vid Rösta by i Ås socken nordväst
om Östersund. I denna trakt finnas ett mycket stort antal kända begrafningsplatser från
vikingatiden, enligt tillförlitliga uppgifter uppgående till ett antal af 60 från 21 af Jämtlands
socknar.
Vid bestämning af det senast öppnade graffaltets ålder, i hvilket nedan beskrifna
väfnader anträffades, har man till ledning haft åtskilliga myntfynd i desamma, nämligen
4 afklippta bitar af silfvermynt, af hvilka det största är svenskt från Olof Skötkonungs
(994—1022) tid och de 3 öfriga af anglosachsiskt ursprung, präglade under tiden från år
978 till 1035.
Fig. 12. 4-skaftad
ylleväfnid.
De funna resterna af textila föremål anträffades uti tvänne mansgrafvar, af hvilka
den ena förutom det illa bibehållna skelettet af en mansperson äfven inneslöt rester af
ett häst- och ett hundskelett. Vid bäckenets vänstra sida uti den ena graf ven fann man
en liten vågapparat med skålar och balans af brons. Sådana vågar hafva ofta anträffats
i grafvar från vikingatiden samt användes att uppväga det i bitar sönderklippta silfver
eller guld, som utgjorde betalningsmedel. Fragment af de snören, i hvilka vågskålarna
hängde, funnos äfven. De äro sammantvinnade af tvänne parter groft ullgarn, det enkla
garnet spunnet med högersnodd (medsols, som gången hos visarne på ett ur). Snörets
groflek är omkring en millimeter i genomskärning.
I denna graf funnos äfven en del väfnadsrester jämte en bit pälsverk, antagligen
tillhörande en liten påse, i hvilken den nämnda vågen förvarats. Väfnaderna äro tillverkade
af ull såväl i varp som inslag. Allt garnet är högerspunnnet, varpen med
något starkare snodd än inslaget likasom hos våra dagars väfnader, med
en skenbar groflek (d. v. s. uppmätt utan sammantryckning af garnet)
af 0,3—0,5 mm. Själfva väfnaden, som sålunda är ganska grof, med en
skenbar tjocklek af omkring 1 mm., är jämförelsevis tät med 15 trådar
på 1 cm:s bredd såväl i varp som i inslag. Väfnadssättet är hvad vi i
våra dagar benämna 4-skaftad kypert, en bindningsart, som är mera
“avancerad" än den enkla, med endast två skaft framställda lärften och
som ej förekommer bland de i äldre egyptiska grafvar anträffade
väf-nadema. Utmärkande för dessa tusenåriga väfnaders teknik är vidare att 2 varptrådar alltid
följas åt, hvarigenom lika mycket varp och inslag blir synligt å båda sidor (se fig. 12).
Den i väfnaderna ingående ullen företer, sedd under mikroskopet, intet af särskild
betydelse. Dess ganska ojämna beskaffenhet med växlande grofva fällhår och fina dunhår
angifver dess härledning från det vanliga landfåret utan förädling. Den olargade ullen
visar en gul eller gulbrun (arg, som småningom uppkommit under tidernas lopp, och all
yttre struktur hos håret i form af epidermisljäll har försvunnit. En del hår visar här och
där blå fläckar efter färgning.
1 en annan mansgraf bredvid den ofvannämnda påträffades äfven åtskilliga bitar af
väfnader såväl af lin som ull. De bestodo af en bit linnelärft, liggande inuti en doppsko
till ett svärd, några bitar linnelärft i närheten af bäckenet samt ett par bitar af en grof
ylleväfnad med fåll och inlagd snodd. Därjämte funnos några bitar af ett linnesnöre,
liggande i närheten af ett par vågskålar samt uppenbarligen afsedt för de senares
upp-hängning.
Ett visst intresse knyter sig tillsamman med linnelärfterna, då man ju vet, att linne
skall hafva varit ganska sällsynt i Europa ännu i 9:de seklet, och man har antagit, att
linplantan ej varit känd i norden förrän i 8:de seklet. Att ett utmärkt lin sedan lång tid
tillbaka producerats i vårt land, särskildt i de nordliga landskapen, Hälsingland,
Ångermanland och Jämtland, torde alltså med all sannolikhet kunna påstås. Fragmenten af
linnelärft visa en jämn och vacker, 2-skaftad väfnad, om hvars finlek man kan erhålla
ett ungefärligt begrepp genom trådantalet, som uppgår till 12 st. pr centimeter såväl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
