Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA STOCKHOLMSPORTALER.
EN STILSTUDIE AF AUGUST HAHR.
F. U. Wrangcl, Stockholmiana, IV:de samlingen. P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1905.
Redan i förra delen af sitt stora samlingsverk, »Stockholmiana», har kulturhistorikern
grefve F. U. Wrangel fästat uppmärksamheten på de värdefulla konstminnen från 15-,
16 och 1700-talen, vår hufvudstad äger i de måleriska portalomfattningar, som ännu
pryda så många äldre boningshus, framför allt i »staden mellan broarne». De äro oftast
dessa hus’ enda konstnärliga utsmyckning, och deras stilkaraktär väcker föreställningar
om de tiders smak, hvilka sett dem uppstå. Deras konsthistoriska värde är därför
gif-vet. Icke desto mindre stå de faktiskt utan skydd och vård. Många ha brutits ned och
förstörts vid ombyggnader vare sig i äldre tid eller i våra dagar; det synes som om något
borde göras för deras bestånd. Måste nödvändigt en gammal byggnad falla för
utilist-iska nutidsönskningar, är det ju därmed ej en själfklar sak, att den dekorativa
sandstensportal, som kanske sirar densamma, skall slås i spillror.*
De portaler, af hvilka grefve Wrangel denna gång meddelar afbildningar, höra till
de intressantaste från 16- och 1700-talets Stockholm. Vi få göra bekantskap med
portalerna på det Leuhusenska, nu Petersenska huset vid Munkbron, det von der Lindeska
huset vid Västerlånggatan, det Ryningska huset vid Stora Nygatan (intill
Riddarhustorget), det Crusiska huset vid Svartmangatan, Ebba Brahes hus, dzt nu s. k.
Schön-borgska vid Götgatan, portalen på tyska kyrkan etc.
Författaren är denna gång ej så njugg på en arkitekturhistorisk värdering som i
sin föregående uppsats samt meddelar äfven stundom, hvad arkitekturforskarne Upmark
och Gustaf Lindgren kunna ha yttrat om vissa fall.
I en anmälan i Nordisk Tidskrift 1905, h. 3 af »Stockholmiana», IILdje samlingen,
har jag framhållit, huru bland portalerna vissa bestämda typer kunna urskiljas. Genom
Wrangels forskningar har en dylik stilkritisk undersökning icke oväsentligt underlättats.
Här må endast några antydningar i samma riktning som den nyssnämnda anmälan
följa. Från 1500-talet stammar Kronobageriets gårdsportal på Östermalm (Sibyllegatan
n:r 2). Fig. 19. Den ålderdomliga, fästningsartade byggnaden har tjänat som bageri för
kronans räkning ända sedan Johan III:s dagar. Portalen har nog förr tett sig rikare.
Numer ses endast ofvan den hvälfda portöppningen en stor relief i kalksten,
åter-gifvande riksvapnet, omgifvet af snirklar i den bekanta öronliknande formen.
Af portaler af den enklare 1600-talstypen utan rätvinklig omfattning, men med
ornament och uppsatstafla öfver portalbågen återges en synnerligen vacker dylik från
det forna värdshuset »Svanen* (Hornsgatan n:o 4). Fig. 20. Dekoreringen utgöres af
vindrufsklasar och hufvudena af ett par genier. Uppsatstaflan har formen af en sköld
med en inskription.
Rikare utstyrda portaler utan rätvinklig omfattning förekomma emellertid. Till
dörrpelarne sluta sig pilastrar med fasetterade stenar, tvärband o. a., och ofvan dem
framträda konsoler, bärande statyer, hvarjämte de karaktäristiska barocksnirklarne kunna
utveckla sig i nyckfull och slösande rikedom. En dylik portal se vi t. ex. å det Ry»
ningska huset. Fig. 21. Dess konstnärliga verkan störes genom bristen på proportioner.
Den är alldeles för låg, och de bågen krönande snirkelornamenten äro tilltagna i en alltför
stor skala. Särskildt störande framträder detta, då man jämför dem med de båda
flankerande allegoriska statyerna af »Tron» och »Hoppet». En annan, mindre betydande
portal visar det Coijetska huset (Prästgatan n:o 78). Fig. 22. Trenne konsoler (å sidorna
och öfver bågen) finnas där ännu kvar, men de till dem hörande statyerna ha ej mäktat
förlänga sin tillvaro fram till våra dagar.
Dörrarne stamma från rokokotiden. Omfattningens ålder är Wrangel oviss om,
men tror dock, att den tillkommit vid den ombyggnad af huset, som lär ha skett under
vice presidenten och hofkansleren friherre Coijet, hvilken 1683 —1698 var husets ägare.
Detta är emellertid föga sannolikt. Själfva bågen kan väl vara af yngre datum, men
* Samfundet S:t Eriks kulturbevarande verksamhet har, vill jag hoppas, äfven riktat sig åt detta håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
